Helt ärligt! Jag har haft internet ett tag nu så jag har kunnat uppdaterat av den anledningen. Dessvärre har annat i mitt liv tagit extremt mycket tid. Så mina uppdateringar har varit till mestadels på instagram storys. Så följer ni inte min instagram så gör gärna det. Där uppdateras det dagligen.
God fortsättning i alla fall! Hoppas ni hade en fantastisk nyårsafton! Jag hade en fin nyår i alla fall med gott sällskap med middag och filmkväll. I detta trötta huvud så passade det mig alldeles utmärkt.
Nu är det ett nytt kapitel i mitt liv och jag har nu lämnat det fruktansvärda året 2023 bakom mig. Jag vågar inte uttala mig att 2024 ska bli ett bättre år för nu har jag sagt det konstant i flera års tid och varje år har bara blivit sämre. Förra året slog nog ändå priset med bland annat branden och en hel del på det privata planet. Men jag kämpar med ett gott humör och känner en massa ljusglimtar framför mig. Allt för var dag som går klarnar saker och ting upp för mig.
Alltså så länge jag har grunnat på detta inlägg om jag ska skriva det eller inte. Men har kommit till insikt av många anledningar att det finns faktiskt ingen anledning att hemlighetshålla det egentligen. Det kommer fram förr eller senare.
Som titeln säger har vi gått skilda vägar och idag är det en vecka sedan jag flyttade in i min nya lägenhet. Tack och lov hade jag en extrem tur och lyckades faktiskt hitta lägenheten i byn jag redan bodde i. Av rent praktiska skäl rent flyttmässigt men även att jag geografiskt har fortfarande nära till mitt jobb (som jag för all världen absolut inte vill sluta jobba på) och att rent praktiskt för barnen att ha båda föräldrarna nära till varandra. Jag trivs redan väldigt bra dock lite kaos fortfarande då det är som allt innebär med flyttkaos. Jag har även inte riktigt lyckats flytta över allt från mitt förra hus till mitt nya boende än heller.
Med även det sagt kommer bloggen att förändras något i framtiden. Tidigare har den kretsat kring youtubekanalen som jag nu har lämnat. Vad jag exakt kommer göra nu vet jag inte hundra och hur det ska utformas är en gåta. Troligen kommer jag fortsätta med temat med självhushållning i form av balkongodling i alla fall. Men kommer även vara mycket fokus på hästar såklart och det andra som innefattar mitt vardagsliv. Och jag kommer såklart även i samband med detta inte vara kvar på youtubekanalen. Utan den får exet ta över på egen hand.
Så de kanaler jag främst kommer hålla på med är såklart bloggen. Bloggen är verkligen mitt hjärtebarn och kommer nog alltid vara! Men sedan kan man följa mig på min facebook, instagram och TikTok. Så vi fortsätter att ses där ❤️
Brukar inte vara den som är pessimistisk av mig. Men just idag känner jag av den extrema måndagströttheten. Inte blir det bättre utav att det närmar sig momsdatum så man måste sitta med bokföringen.
Så dagens to do är att komma ikapp med bokföringen så långt jag kan helt enkelt. Jobbigt när man väl håller på, men så befriande när man är klar. Så ska bli skönt när det väl är över.
Jag har försökt tagit lugnt denna förmiddag med varvning av datorjobb och virkning. Den charmiga sidan av att vara egenföretagare att kunna styra sin tid på egen hand.
Just nu har jag fått en dille på att virka dessa Sweet Mess-disktrasor (mönster från Hobbii – ej samarbete). Ett väldigt enkelt virkningsmönster som ändå känns inte enformigt. Så jag kan virka trots att man pratar med andra eller koncentrerar sig på annat men ändå inte bli uttråkad. Det är få mönster som har den egenskapen tycker jag.
Går dessutom fort och göra samt att disktrasor kan man typ inte få för många utav. Rekommenderas varmt oavsett om man är amatör som jag eller som ett snabbt projekt!
Tisdag och dagen väntar med att jag ska till stallet och hjälpa till att sko/verka 4 hästar. Svårt att hitta en tid och då var det ingen annan som kunde. Så jag som inte hade annat möte inplanerat idag valde att ställa upp.
Snyggingen leker som vanligt askungen och har tappat en sko för andra gången den här månaden och det var som lagomt i tid att sko alla. Han, den stackaren, är så otroligt tåöm när han inte har skor så det går inte att göra någonting med honom när han är skolös. Så han har fått vila någon vecka nu. Längtar så vi kan få starta igång han igen, då han varit lite stel ett tag.
Igår hade jag ett bord på en loppis i Brände byastuga. Gick sådär, var helt okej uppslutning av folk. Trots det sålde jag bara för 150 kr. Men men, det är inte hela världen. Alltid skönt att bli av med några prylar i alla fall. Det som for var några böcker, hemägg och leksaker.
Själv försökte jag inte gå runt och kolla bordsgrannars utbud. Mitt mål var att bli av med grejer. Men tyvärr hade min närmaste bordsgranne mycket fint. Föll bland annat för ett par lampskärmar som tack och lov någon annan hann norpa, haha! Men kunde inte motstå Metallica tishan! Så den fick följa mig hem. Jag har en extrem förkärlek för bandtröjor! Och Metallica är en favorit hos mig så den kändes självklar.
Det är snart 9 månader sedan vi fick hem vår hund Djidji. Vid det laget hade hon ganska stor övervikt som vi i familjen har lagt mycket energi och tid på.
Första åtgärden vi gjorde var att hon fick upportionerat med foder 4 gånger om dagen istället för fri tillgång som hon hade tidigare efter rekommendationer på foderpåsen. Sedan har hon sakta fått gå promenader. Inte ens lek från början utan endast korta men många promenader.
<- December 2022 – Augusti 2023 ->
Nu går det att leka med tanten. Hon är ändå 7 år så hon är inte galet lekfull. Och från att bara kunnat gå typ 100-200 meters promenader tar vi nu ca 3-4 km per promenad. Vilket har varit nyttigt för oss båda två. Som en kompis sa häromdagen – hon ser inte ut som en fästing längre!
Det är rätt så tillfredställande att få se djur komma i sin rätta form. Det är inte första gången som jag har bantat ner ett djur som är kraftigt överviktig.
Finaste Tove som jag var fodervärd åt på den tiden tillsammans med en annan tjej lyckades vi få ner drastiskt (typ några 100 kg, kommer ej ihåg exakt hur mycket). Tyvärr, har Tove numera vandrat över regnbågsbron över till Trapalanda. Hon är en saknad indvid ❤️
Det har varit tyst här återigen. Den största anledningen är att jag har haft en så kallad monstervecka på mitt avbytarjobb (mjölkgård). Det vill säga att jag har varit ensam på plats i 7 dagar med alla larm och vad det innebär. Kan tyckas låta gnälligt men för mig som inte är van, kan bli lite lätt uttröttad av att vara i den miljön så intensivt. Kan inte sägas för ofta – alla som jobbar inom jordbruk, jag blir så mäkta imponerad av er!
Men summa sumarum kan jag säga att jag faktiskt inte är så uttröttad som jag var t.ex. efter förra årets pass, som var utformat lika. Jag är så oerhört tacksam för det, men det skrämmer mig samtidigt något fruktansvärt för det har tagit mig ett år att inse hur nära jag var på att bli utbränd igen.
Som sagt så har jag nu två år i rad fått 7 dagar helt själv på plats – eller ja, sker katastrof finnes såklart andra, men i övrigt helt själv. Redan på torsdagen förra året var jag så slut att jag hade nervryckningar i hela ansiktet dygnet runt. I år ingenting. Efter jag hade gått av den veckan förra året sov jag i princip hela tiden under några veckors tid förutom när jag gjorde Snyggingen som stod hos mig då eller hade andra typer av ”uppdrag”. Redan dagen efter i år var jag ut och gjorde massa roliga saker, t.ex plockade bär och svamp. Förra året svimmade jag dessutom i famnen på en veterinär i samband av en undersökning av en häst någon vecka senare. Känns väldigt långt borta just nu kan jag säga.
Jag är nu väldigt tacksam över att jag mår bättre i år än då. Då kan man även tycka i år även varit ett tufft år med bland annat branden som varit tuff för vår familj. Allt berättar man inte på internet och förra året hände det så sjukt mycket grejer. Bland annat bara veckan före monsterveckan så gick min farfar bort. Så jag gick in på detta pass med en sorg såklart också plus allt annat som sker runt omkring konstant.
Som sagt så mår jag bättre i år. Och jag längtar till nästa pass redan nu, även jag förstår att det kommer ta ett tag till, då min dagar för denna månad lär vara förbrukad. Likaväl som jag har saknat hästarna galet mycket under dessa dagar (fixar hästpassning som oftast när jag jobbar där) så saknar jag redan att pussa pannan på min favoritko, 828:an. Fast man får se upp, för som bilden ovan visar så är hon lika duktig på att pussa tillbaka, vilket kan svida lite då en kotunga är väldigt sträv! Min läpp var avdomnad i typ 20 minuter efter detta tillfälle. Trodde aldrig innan jag börja jobba med kor att man skulle fästa sig vid någon specifik individ när det var så många djur man hade hand om samtidigt. Men tji fick jag, hon har tagit mitt hjärta med storm!
För första gången har vi valt att låta vår honkatt Saida att para sig (går vanligtvis på p-piller) och få ungar. Natten till tisdag kom tre små småttingar.
Nu har jag inte kollat mer än strax efter förlossningen om vad för kön det är på dem. Jag tror det blev tre honor, två randiga och en svartvit.
Vi kommer att behålla två själv och den sista kommer nog vara till salu. Dock har vi inte tingat någon än så vet inte vem som ska säljas så småningom.
Det blev aldrig något blåbärsplock igår. Utan det blev att jag först var i stallet och gjorde det som behövdes göras där. Sedan hem och äta lunch.
Efter lunchen åkte jag och familjen plus Chimmy och fiska igen. Gårdagens fångst blev totalt 4 abborrar, 2 gäddor samt ett däck. Det var faktiskt lite läskigt att få upp ett däck. Har läst lite för många deckare upptäckte jag, när jag drog upp däcket och hann tänka både lik och kadaver.
På kvällen hade jag velat åka till Café Storudden och sett när Emil Assergård lirade. Tyvärr, blev jag nerröstad i familjen av detta förslag. Så kvällen spenderade vi med grillning, lite spökvandring i bagarstugan och sedan TV-mys.
