Tisdag och dagen väntar med att jag ska till stallet och hjälpa till att sko/verka 4 hästar. Svårt att hitta en tid och då var det ingen annan som kunde. Så jag som inte hade annat möte inplanerat idag valde att ställa upp.
Snyggingen leker som vanligt askungen och har tappat en sko för andra gången den här månaden och det var som lagomt i tid att sko alla. Han, den stackaren, är så otroligt tåöm när han inte har skor så det går inte att göra någonting med honom när han är skolös. Så han har fått vila någon vecka nu. Längtar så vi kan få starta igång han igen, då han varit lite stel ett tag.
Mycket hinner hända på så kort tid att det är omöjligt att få ner allt i skrift om man inte helt enkelt skriver jämt eller väljer göra en roman. Inget av det finns utrymme för tidsmässigt för mig just nu.
Men tycker helt klart det som är mest värt att nämna är att ÄNTLIGEN har tagit tummen ur och satt mig upp Odina. Jag har längtat efter det så oerhört sedan vi skaffade henne, men hon var högdräktig när vi hämtade hem henne. Det kändes inte särskilt schysst att rida henne det första man gjorde, när man dessutom vet att hon har inte blivit riden på de senaste 4 åren.
Först kände jag mig oerhört nervös, inte för att jag egentligen haft den extrema känslan att hon skulle vara farlig, utan för vi har haft kontakt med en gammal ryttare till Odina som sagt att hon ska vara galen. Har även sett en film där hon ska både ha sparkat bakut och halvt stegra med ryttare på. Hon hade visserligen inte bästa förutsättningarna i den videon, där man såg både att hon skulle drivas framåt genom skänklar och piska men samtidigt bromsas med mun och sits. Vem skulle inte bli förvirrad då?
Så nu har jag suttit upp två gånger där jag kör bebissteg bara för att hon ska förstå att jag vill försöka förstå henne och hennes signaler. Så nästintill en ”inridning”. Första gången i endast skritt. Det gick väldigt bra. Testade endast start och broms och lite lätta svängar. Håller till bara i hagen för att fölet ska hålla sig på sin kant. Kände tydligt att hon var väldigt tveksam, men tillät mig ändå sitta på henne utan krusiduller. Blir så himla glad och stolt över att hon känner den tilliten!
Andra gången körde jag ungefär samma till att börja med för att man inte bara råkade ha tur första gången. Hon var fortfarande tveksam men lät mig göra det jag ville. Testade även efter en stund att trava och man kände hur hon inte var riktigt lika bekväm med det. Körde ändå med långa tyglar och lät henne förstå att jag kommer inte pressa genom att sparka utan mest kommunikation med ljud. Även under detta pass testade jag med skänklar, vilket hon var väldigt lyhörd med. Imponerande lyckades jag göra en skänkelvikning, vilket jag inte hade förväntat mig på en gammal travare.
Har ännu inte planerat när och vad nästa pass ska bli. Utan man får ta det dag för dag i en lugn takt, det känns som om detta kan man inte skynda fram i onödan.
Jag har nog världens bästa umgängeskrets! Häromdagen fick jag ett samtal av min fina extrafamilj där de berättade att dem och min familj har lagt ihop för att jag ska få gå på ridskola en termin. Hur underbara är de inte?
Jag, ca 11 år, inför en testtävling inom gångarter för islandshästar, med mitt egna sto Blá.
Det känns såklart pirrigt då jag slutade på ridskolan i Härnösand för snart 20 år sedan. Däremot hade jag mitt egna islandshäststo (bildan ovan) fram till jag var 15 år. Jag slutade helt enkelt på grund utav att ridsporten var för mycket prestige och jag själv hade inte den ambitionen att varken tävla eller jobba med hästar i framtiden.
Däremot hade jag något år innan fått hem Blá från Island och kunde därför fortsätta rida på heltid, trots mitt avbrott i ridskolan. Dessutom är det stor skillnad på att rida islandshästar och (förlåt för uttrycket) ”vanliga” hästar och kände att utbytet passade inte där och då.
Jag och min fd. medkörarponny Pärlan.
När jag var 15 år blev vi tvungen att ta bort Blá på grund av sjukdom. Därefter tog det 14 år innan jag tog tag i att börja med hästar regelbundet igen. Det var då jag började med min fd. medkörarponny Pärlan, som jag numera inte träffar då avståndet blev för långt i samband med flytten till gården. Nu har jag nya hästar och ta hand om på närmare håll, tack och lov!
Jag och min nya medkörarponny, Helios.
Så imorgon är det dags att hoppa upp i sadeln igen på riktigt. Undra om man ens minns hälften av allt? Hur man sitter m.m tror jag sitter i ryggmärgen men alla ord som volt, halvvolt och dyligt. Måste nog sitta och småplugga ikväll och se om jag kommer ihåg någonting. Men kul ska det bli!
Idag är det skärtorsdag. Mysigt även om den inte är sig lik andra skärtorsdagar. Vanligtvis kan man kanske se någon påskkärring här och var. Just nu ser man väldigt få människor ute i huvudtaget. Dock tycker jag att det varit lite mer uppsving med människor ute på gatan igen. För någon vecka sedan då allt verkade bryta ut på riktigt, då insåg jag verkligen hur många verkar ta detta med hög respekt alternativt är rädda. Min vanliga promenadväg från bilen till salongen brukar jag kanske vanligtvis möta ca 40-60 personer på morgonen då jag även korsar några cykelvägar. Dagen efter Sverige sa att vi var i krisläge mötte jag kanske 3-4 stycken personer. Man skulle kunna ha trott att detta var en söndagsmorgon men detta var en hederlig vanlig morgon på en onsdag.
Som sagt verkar det som folk inte håller sig instängda på samma sätt längre. Förhoppningsvis bara för att de kanske höll sig hemma på grund av symtom och höll sig hemma tills de var friska. Man har inget att göra i samhället om man inte är frisk! Själv försöker jag jobba hemifrån med bloggen och så när jag inte har inbokade kunder. Mycket beroende på att försöka vara hemma så mycket som möjligt.
Ska snart åka in till salongen och ha tre kunder eventuellt fyra kunder beroende på om jag täcker upp sista luckan. Därefter blir det att bränna av till Pärlan.
God morgon! I måndags hade jag en kund som frågade mig om jag blev påverkad av sommar- vs vintertiden. Just då tyckte jag inte någon större skillnad. Tyckte kanske att det var något svårare att vakna på morgonen, men that’s it! Tills igårkväll:
Hur underbart att det inte att det är ljust så pass länge nu på kvällarna? Det är så magiskt! Så – ja – jag vill ha sommartid för evigt! Även om det är fortfarande mörkt tidigt på vintrarna kommer det ändå innebära att ljuset känns att vara längre på dagarna och ge den där sista energin på slutet av dagen!
Hur påverkas du av sommar- vs vintertiden? Föredrar du någon speciell av dem?
Huuuuuuuuh! Det är så kallt ute idag! Vi har värsta snöstormen. Så det blir som väldigt isiga vindar. Om man jämför med bilden nedan som är tagen bara för några kvällar sedan.
Hoppas verkligen inte det håller i sig ända tills ikväll då jag ska ut till Pärlan. Det vore så tråkigt om det vore så grisigt väder då.
Att vara ute hos Pärlan är en av de få sysselsättningar jag känner jag kan göra nu där jag känner mig väldigt avkopplad från allt detta kaos med Corona / Covid-19. Jag är en person i vanliga fall som har lite svårt att bli supernervig. Men nu senaste dagarna har jag faktiskt börjat få lite panik för hela Coronasituationen! Att se hur folk varslas och permitteras. Läste någonstans att bara förra veckan hade arbetsförmedlingen fått in 14 000 st nya arbetssökande. Dessutom ser man hur företag efter företag går i konkurs just nu. Det gör så ont i mig, speciellt som egenföretagare själv att veta hur ens livsverk bara raseras. Än så länge är det inte galet märkbart för min del, men kan verkligen relatera till dessa känslor som dessa företag som går under just nu känner.
Idag körde jag på min sista hemmadag. Hostan som jag fick efter min förkylning i februari, är nu äntligen borta och har nu varit symtomfri i två dagar. Så nu är jag så taggad på att få komma tillbaka till salongen så otroligt kul!
Jag har denna vecka fått möjligheten att vara med Pärlan mer. Just nu har jag inte en massa planerat så då passar det sig så väldigt fint! Så imorse skjutsade jag Sally till skolan och åkte därefter ut till stallet. Lite småkyligt men absolut härligt att vara ute i den friska luften och få lite sol i ansiktet.
En sak jag fick uppleva idag var den känslan att tanka 3/4 tank för endast dryga 250 kr. ?Visserligen för att min lilla piccanto inte har en jättetank, men tidigare har jag varit nöjd om bensinen har gått på ca 300 kr.
Hoppas ni får en fortsatt trevlig måndag! Puss och kram ?
