Nej, men på riktigt dra mig baklänges! Dagen innan nyårsafton fann jag verkligen min nya kärlek, min nuvarande största drog och mitt stora begär:
Och det är den här låten ovan ”Medicin” med duon Akvarell. Jag vet faktiskt inte hur många gånger den spelas per dygn för mig just nu. När jag började lyssna på låten så hade den ca 4000 lyssningar på spotify När jag kollade igår så låg det på över 40 000. Och jag förstår varför. Dels för att jag själv är väldigt bidragande till en viss procent av lyssningarna men även av två andra anledningar.
Den ena är deras fantastiska sätt att marknadsföra låten på sociala kanaler, främst TikTok där jag själv upptäckte den. Bland annat så föll jag för den när jag såg ett klipp där de sjöng den när de tömde en tvättmaskin på tvätt och sjöng. Helt genialiskt! Fastnade direkt. Men även ett annat klipp hur de byggt upp låten med alla instrument. Verkligen my cup of tea! Mitt SoMe-hjärta dunkade lite extra hårt.
Den andra anledningen är helt enkelt att låten är faktisk bara så magisk. Jag verkligen älskar den av hela mitt hjärta och som sagt går i full rulle på repeat hos mig. Ja, jag är ett sådant freak som kan lyssna på samma låt 40 gånger i rad utan lessna. Dock gör jag det endast i min ensamhet så ingen annan stackare blir ärrad av den situationen.
Mycket har varit negativt det senaste året. Och då menar jag verkligen extremt mycket. För att man ska hålla sig med näsan ovanför vattenytan så är den viktigaste grundpelaren att vara tacksam för det man har.
Så idag tänker jag lyfta den i vardagen saken/sinnet som jag personligen är tacksam för varje dag som andra tycker är en självklarhet. Det jag tänker på är hörseln och förmågan att höra ljud.
Som barn blev jag väldigt sjuk i dubbelsidig öroninflammation som inte upptäcktes i tid, mest troligt i ett års tid, men som ignorerades från vårdens sida. Man trodde att varför jag inte lyssnade när min familj ropade på mig var på grund av en svartsjuka till min yngre syster.
Detta har påverkat mig långt in i livet. Eller ja, även idag. Jag var i stort sett döv under några år i min barndom. Så pass att man valde att senarelägga min skolgång. Visserligen ett år, men minns så väl när jag var liten och fick beskedet att jag skulle bli tvungen att vänta ett år innan jag skulle börja skolan. Besvikelsen var total.
Jag har även fått opererat mig ett tiotal gånger för öronen/hörseln. Senaste gången var när jag var 17 år. Då hade mina trumhinnor så mycket ärrbildningar så man blev tvungen att ta fett av baksidan av min öronsnibb för att kunna laga trumhinnan.
Jag har en liten hörselnedsättning som har fått följa med mig sedan dess. Främst dova och mörka ljud, så att prata med män (eller andra med lågt röstläge) har i vissa fall varit lite besvärligt. Kan även ha svårt att höra missljud i bilar på grund av detta, exempelvis när hjullagret på bilarna gått sönder. Inte hört det förrän bilarna låter som en helikopter, haha. Även när jag är tät som i förkylning eller pollenallergi så påverkar detta mig. För då går hela hörseln ner i sin allmänhet.
Vården har ändå lyckats bra trots sitt enorma snedsteg. De har gjort att hörseln är så pass bra att jag klarar mig utan hörselapparater. Jag hör ljud och jag hör musik. Jag har inte ens tinnitus.
Detta gör att jag är en ljudmissbrukare. När jag inte kommunicerar med andra människor så är musik eller annat som låter ett måste. Bara för jag älskar’t! Jag har lyckats även hålla på med musik i många år. Aldrig på professionell nivå men ändå gått musikinriktad skola under tre år. Fick då uppträda en hel del, vilket har varit svinkul!
Idag sjunger jag bara för skojs skull och för att sjunga är läkande för själen. Jag har upptäckt att sjunga är ett perfekt verktyg för mig att hantera starka känslor på. Både glada som jobbiga känslor. Det ger mig balans.
Innan ladugården brann ned så lyssnade jag på extremt mycket ljudböcker i de flesta genrer. Lyssnade på ca 4-6 böcker i veckan. Nu sedan branden i februari har jag kanske gått igenom 3 totalt böcker. Men har insett senaste att spänningsromaner är tyvärr något som inte går att lyssna på. Utan nu kan jag bara lyssna på feel good romaner. Spänningsromanerna är just nu lite för komplicerade i mitt redan överfulla huvud för att kunna klura ut vilka som mördar eller inte och då är det bara jobbigt att lyssna på.
Just nu matar jag igenom serien ”I vår herres hage”, som även finns som serie på SVT play.
Serien handlar om att vara veterinär på 30-40-talet i Yorkshire. Nu vet jag inte hur TV-serien är utformad men böckerna i sig ganska roliga. Kan känna igen mig så mycket dels för hur djur beter sig då det är en ganska stor av mitt liv men jag kan även känna med mig så oerhört att jobba inom ett serviceyrke. Denna ständiga känsla av att tillfredsställa kunder så de blir nöjda men samtidigt att man vet hur fel de egentligen har. Så det är mycket skratt och medkännande när jag lyssnar på dessa. Rekommenderas varmt!
Men sedan branden så väljer jag fortfarande att lyssna på musik 9 av 10 gånger. Musiken är kanske det viktigaste elementet i mitt liv. Bland annat för kunna sjunga till. Men även för att musik förmedlar.
T.ex. Emil Assergårds ”Helvete”, som för övrigt är verkligen min favoritlåt sedan den släpptes för ett år sedan. Den förmedlar att släppa taget om narcissister/psykopater. Utan att gå in på för mycket på detaljer kan jag säga att jag känner med i varje ord i denna låt.
Och sedan har vi fantastiska Jax som förmedlar så mycket fantastiska feministiska åsikter på ett humoristiskt sätt. Denna låten nedan hur Victoria Secret är egentligen en gammal snubbe i Ohio.
Sedan så behöver allt inte vara så politiskt utan bara stämningsfullt som t.ex Sofie Svensson & dom där’s nya låt Puls.
Samma gäller Emil Assersgårds Hundra Hundra. Bara så stämningsfull och mysig!
Sedan har vi musik som bara är ren humor, typ Thomas Järvheden. Den kategorin är rätt stor i min favoritlista också. Man måste ha lite humor i vardagen när den är tung som den är. Balans som det så fint heter.
Jag känner som sagt sådan enorm tacksamhet för att kunna höra igen. Det är en fantastisk känsla att verkligen få njuta av musik på riktigt. Eller ja, nu vet jag inte om andra gör det på låtsas men de kanske inte är lika tacksamma för ha möjligheten att kunna höra.
I helgen har jag gjort något väldigt roligt! Jag har nämligen tillsammans med min make Nicklas påbörjat inspelningen av en låt. Vi har tillsammans tolkat en engelsk text till en svensk version. Vill än så länge säga så mycket mer då den kommer till youtube inom kort. Det jag kan säga är att det är en låt jag gillar grymt mycket.
Ett foto publicerat av Malin Tarvainen (@malinmonroe.se)
Antar att jag kommer väl ha mest nytta av den då jag gör rätt mycket åt honom också. Men Garageband får han syssla med själv. 😉 Men nu ska jag bli bättre med bloggandet igen! 😀
Har fått en dille på att jag ska ha en skateboard. Jag har aldrig stått ens på en skateboard och helt plötsligt för en vecka sedan tyckte jag att det var en självklarhet att jag ska börja åka skateboard. Min nya hobby var visst inte så billig så jag får försöka hitta andra sätt att rulla på tills vidare… Den som vill sponsra mig på något sätt kan ju höra av sig. 😀
Himmel och pannkaka, nu har jag gjort det jag funderat på väldigt länge. Jag har nämligen tagit död på min gamla blogg, Mallanmamma.
Vem tusan är jag då?
Malin är mitt namn, fyllda 24 år gammal. Lever ihop med min man Stäppens son. Tillsammans har vi två underbara döttrar född 2009 (S) och 2013 (K). Dessutom bor våra två katter Lillebror och Wille hos oss också.
För närvarande bor vi i en lägenhet på fyra rum i Timrå (någonstans i Norrland för den som inte vet).
Jag är egenföretagare där jag äger en nagelsalong i centrala Timrå som heter Studio Makisa, där jag jobbar som nagelterapeut.
På min fritid (om jag nu äger en sådan egentligen), tillägnar jag att vara med min familj och mina vänner. Har i perioder passion är att utöva olika saker bland annat att lägga pärlplattor.
Lyssnar i stort sett på alla sorters musik, men vågar stå för att jag är lite smått kär i TV-spelmusik, Disneylåtar och punkiga versioner av poplåtar.
Äter enligt LCHF, förutom de dagar jag inte kan stå emot en rejäl godispåse eller en rejäl skräpmatsmåltid.
Är dödligt rädd för ormar, skräckfilmer och hål i ställen där det ska inte finnas hål (exempelvis tak).
Lider troligen av panikångest (dock inget diagnoserat) och av rosacea (den är diagnoserad).
Jag tror på det övernaturliga (andar, eller spöken om man nu vill kalla dem det).
Ja, mer kan jag inte komma på i dagsläget. 🙂 Meningen är ändå trots allt att ni ska följa min vardag så där lär ni lära känna mig trots allt.