Nu börjar de små flytta hemifrån

När jag flyttade ifrån mitt ex fick jag våra tre vuxna katter Wille, Dixie och Saida och exet tog Saidas dåvarande kattungekull.
Men iom att jag både var nyinflyttad i min lägenhet med kaos samt att kattungarna var för små för att lämna sin mamma så hämtade jag inte katterna förrän ett tag efter.

I samband med detta missade jag att Saida hade gått in i en ny löp. Så när jag hämtade hem henne var hon dräktig. Så den 27:e november 2023 föddes fem bedårande kattungar som har förgyllt min vardag.
Det har verkligen varit latjolajban här hemma och både duschdraperier och gardiner har blivit tvungna att knytas upp för det är lianer enligt kissemissarna.

Men igår blev de 12 veckor gamla och var därför redo att flytta till sina nya hem. Så igår flyttade killarna som jag tillfälligt döpt till Dag-Otto (då en kompis tyckte han såg ut som brevbäraren i buskisarna) och Eskil.
Lite tomt idag men har fortfarande tre kattungar kvar, Doris, Nemo och Putte som kommer bli hämtade vid senare tillfälle. Men alla är tingade sedan längesedan.

Continue Reading

Kor på rymmen, genar genom traktorhytt, länsstyrlesen och tre duschar

Inatt hade jag en sådan märklig dröm. Förvirrande på alla sätt dessutom.

Jag vet inte riktigt hur det började men jag tror att det var att jag väntade på min polare på Alnön för att vi skulle träffas. Men han dök aldrig upp. Så lite sur som jag är – går jag efter vägen och möter på ett par kor/tjurar (kön okänt) som var på rymmen och ingen aning om vem de tillhör. Men jag bara tar mig helt sonika och hoppar upp på en av dessa djur och vallar vidare resterande av gruppen ridandes tills jag hittar någon ny människa som kan ta hand om dem.
Först träffar jag på mitt ex och hans kompis som är på promenad. Sedan möter jag någon som kände igen djuren och tog över.

Försöker ta mig vidare därifrån. Går in i ett okänt garage och där står en traktor i vägen för att komma på andra sidan så jag måste klättra upp och gena genom traktorhytten för att komma vidare till andra sidan av garaget.

Då när jag kommer ut inser jag att jag är i närheten av en hage där min chef har kor. Ser att stängslet ser konstigt ut så jag försöker fixa det trots att elen är på. Dessutom är det ett mjukt fårstängsel. Trasslar ihop alltet och mitt i allt strul kommer en kontrollant från länsstyrelsen mitt i hagen och ska kolla lapparna på korna. Blir sjukt stressad och ringer min chef som kommer och är i värsta semesterläget. Han tar över situation både med hage och kontrollanten.

Jag går hem till mitt ex och sover. Vaknar och både Saida och Djidji har kissat inne överallt. Jag ska gå och hämta en skurmopp men inser att han har tre olika duschar i olika rum och dessa sprutar med full kareta överallt så det forsar vatten överallt. Och han har ett vågigt golv så man svajar runt och vattnet guppar runt i hela lägenheten. Och under en duschen har han kläder som hänger på tork. Och jag försöker svabba upp detta med min min lilla skurmopp.

Därefter vaknar jag på riktigt.
Det finns så många frågetecken. Det ena är att jag i stort sett aldrig drömmer om människor jag känner. Jag tror jag aldrig någonsin har ens drömt om mitt ex i huvudtaget varken under tiden vi har varit ett par eller därefter. Då var vi ett par i nästan 18 år ändå.
Min kompis har jag drömt om nu två dagar i rad nu (i förra var han bara jättecreepy, haha). Min chef har aldrig heller varit med i mina drömmar.
Det andra är att jag har aldrig drömt om kor heller. Och var kom alla duscharna ifrån? Det vågiga golvet? Och varför var vi i Sundsvall av alla ställen?
Det är väldigt längesedan jag drömt en dröm som varit så sammanhängande men ändå så oklar!

Continue Reading

Man borde blivit meterolog

Alltså de lovar hela tiden att det ska bli varmare, men icket! Igår när jag vaknade låg vi fortfarande kring -36° C. Men till kvällen låg vi kring -31° C. Jag brukar ofta säga det, att man borde bli meterolog så man får lön trots att man kan ha konstant fel.

Min kära hyresvärd försökte ladda batteriet på min bil och det stod fulladdat. Så jag testade starta igång bilen igårkväll utan gott resultat. Den orkade inte hålla igång dieselvärmaren. Så nu hoppas vi att det ska bli varmare idag så jag har möjlighet att se om det är kylan som orsakar problemet.
Håll tummarna för mig!

Continue Reading

Det är kallt ute

Ja, det knappast ha gått någon förbi med den extrema kylan som är just nu?
Igår var en riktigt hemsk dag där min bil inte ville orka med att starta. Och fick som svaret lite senare när jag fick skjuts till stallet. Det var visst -37 i byn. Klart inte dieselvärmaren mäktade med helt enkelt. Hoppas på varmare grader snart!

Det var en riktigt tuff dag i stallet men vi lyckades ändå vara en bra uppslutning av folk. Först var tanken att jag skulle ut själv för jag var den enda som hade möjlighet att komma ut så tidigt som möjligt. Men då krånglade min bil så då var tanken att A skulle ut, men hennes bil startade inte heller. Och då blev det bestämt att C skulle ta hand om stallet. Men efter mycket om och men så lyckades A få låna en batteriladdare till sin bil och C tillsammans med M kom och hämtade mig. Senare kom även K ut till oss.
När vi kom till stallet fick vi börja med att ta in alla hästarna så man kunde arbeta ostört i lösdrifterna. För med tanke på att S och J inte var på plats så hade vi inte tillgång till traktorn – som nog inte ens hade funkat i den kylan. Så vi fick öppna en bal och trycka in hö i balhäckarna manuellt med grep och skottkärra. Dessutom hade vi problem med vattnet så vi fick hämta vatten i från en annan byggnad längre ifrån.
Det är ändå märkligt att man hinner vänja sig vid kylan. Jag fick en lindrigare kallbrand i några fingrar första kvarten men när jag väl återfått cirkulationen i fingrarna igen så var det inga större problem. Däremot kändes det nästan tropiskt inne i ”varmstallet” som hade endast -18° C i jämförelse med ute med sina härliga -34° C.
Ja, sedan behövdes alla andra vanliga sysslor göra också, typ mocka och fylla på med strö.
Men jag är så oerhört tacksam att vi lyckades vara så många som vi kunde vara annars hade det aldrig gått att göra det vi gjorde så effektivt i den kylan. Då hade man nog varit kvar hela natten.

Det var inte bara jag som fick is i fransarna, även Snyggingen hade betydligt mer än jag hade till och med. Älskade häst! Synd bara han inte kunde stå still så man kunde fått en mindre suddig bild. 😂

Continue Reading

Long time no see

Helt ärligt! Jag har haft internet ett tag nu så jag har kunnat uppdaterat av den anledningen. Dessvärre har annat i mitt liv tagit extremt mycket tid. Så mina uppdateringar har varit till mestadels på instagram storys. Så följer ni inte min instagram så gör gärna det. Där uppdateras det dagligen.

God fortsättning i alla fall! Hoppas ni hade en fantastisk nyårsafton!
Jag hade en fin nyår i alla fall med gott sällskap med middag och filmkväll. I detta trötta huvud så passade det mig alldeles utmärkt.

Nu är det ett nytt kapitel i mitt liv och jag har nu lämnat det fruktansvärda året 2023 bakom mig. Jag vågar inte uttala mig att 2024 ska bli ett bättre år för nu har jag sagt det konstant i flera års tid och varje år har bara blivit sämre. Förra året slog nog ändå priset med bland annat branden och en hel del på det privata planet. Men jag kämpar med ett gott humör och känner en massa ljusglimtar framför mig. Allt för var dag som går klarnar saker och ting upp för mig.

Continue Reading

Vi har gått skilda vägar

Alltså så länge jag har grunnat på detta inlägg om jag ska skriva det eller inte. Men har kommit till insikt av många anledningar att det finns faktiskt ingen anledning att hemlighetshålla det egentligen. Det kommer fram förr eller senare.

Som titeln säger har vi gått skilda vägar och idag är det en vecka sedan jag flyttade in i min nya lägenhet. Tack och lov hade jag en extrem tur och lyckades faktiskt hitta lägenheten i byn jag redan bodde i. Av rent praktiska skäl rent flyttmässigt men även att jag geografiskt har fortfarande nära till mitt jobb (som jag för all världen absolut inte vill sluta jobba på) och att rent praktiskt för barnen att ha båda föräldrarna nära till varandra.
Jag trivs redan väldigt bra dock lite kaos fortfarande då det är som allt innebär med flyttkaos. Jag har även inte riktigt lyckats flytta över allt från mitt förra hus till mitt nya boende än heller.

Med även det sagt kommer bloggen att förändras något i framtiden. Tidigare har den kretsat kring youtubekanalen som jag nu har lämnat. Vad jag exakt kommer göra nu vet jag inte hundra och hur det ska utformas är en gåta. Troligen kommer jag fortsätta med temat med självhushållning i form av balkongodling i alla fall. Men kommer även vara mycket fokus på hästar såklart och det andra som innefattar mitt vardagsliv.
Och jag kommer såklart även i samband med detta inte vara kvar på youtubekanalen. Utan den får exet ta över på egen hand.

Så de kanaler jag främst kommer hålla på med är såklart bloggen. Bloggen är verkligen mitt hjärtebarn och kommer nog alltid vara!
Men sedan kan man följa mig på min facebook, instagram och TikTok. Så vi fortsätter att ses där ❤️

Continue Reading

Måndagstrött med bokföring

Brukar inte vara den som är pessimistisk av mig. Men just idag känner jag av den extrema måndagströttheten. Inte blir det bättre utav att det närmar sig momsdatum så man måste sitta med bokföringen.

Så dagens to do är att komma ikapp med bokföringen så långt jag kan helt enkelt. Jobbigt när man väl håller på, men så befriande när man är klar. Så ska bli skönt när det väl är över.

Continue Reading

Lilla askungen ska äntligen få tillbaka sin sko

Tisdag och dagen väntar med att jag ska till stallet och hjälpa till att sko/verka 4 hästar. Svårt att hitta en tid och då var det ingen annan som kunde. Så jag som inte hade annat möte inplanerat idag valde att ställa upp.

Snyggingen leker som vanligt askungen och har tappat en sko för andra gången den här månaden och det var som lagomt i tid att sko alla. Han, den stackaren, är så otroligt tåöm när han inte har skor så det går inte att göra någonting med honom när han är skolös. Så han har fått vila någon vecka nu. Längtar så vi kan få starta igång han igen, då han varit lite stel ett tag.

Continue Reading

Från fästing till hund

Det är snart 9 månader sedan vi fick hem vår hund Djidji.
Vid det laget hade hon ganska stor övervikt som vi i familjen har lagt mycket energi och tid på.

Första åtgärden vi gjorde var att hon fick upportionerat med foder 4 gånger om dagen istället för fri tillgång som hon hade tidigare efter rekommendationer på foderpåsen.
Sedan har hon sakta fått gå promenader. Inte ens lek från början utan endast korta men många promenader.

<- December 2022 – Augusti 2023 ->

Nu går det att leka med tanten. Hon är ändå 7 år så hon är inte galet lekfull.
Och från att bara kunnat gå typ 100-200 meters promenader tar vi nu ca 3-4 km per promenad. Vilket har varit nyttigt för oss båda två.
Som en kompis sa häromdagen – hon ser inte ut som en fästing längre!

Det är rätt så tillfredställande att få se djur komma i sin rätta form. Det är inte första gången som jag har bantat ner ett djur som är kraftigt överviktig.

Finaste Tove som jag var fodervärd åt på den tiden tillsammans med en annan tjej lyckades vi få ner drastiskt (typ några 100 kg, kommer ej ihåg exakt hur mycket).
Tyvärr, har Tove numera vandrat över regnbågsbron över till Trapalanda. Hon är en saknad indvid ❤️

Continue Reading

Ingen utbrändhet efter årets pass

Det har varit tyst här återigen. Den största anledningen är att jag har haft en så kallad monstervecka på mitt avbytarjobb (mjölkgård). Det vill säga att jag har varit ensam på plats i 7 dagar med alla larm och vad det innebär.
Kan tyckas låta gnälligt men för mig som inte är van, kan bli lite lätt uttröttad av att vara i den miljön så intensivt. Kan inte sägas för ofta – alla som jobbar inom jordbruk, jag blir så mäkta imponerad av er!

Men summa sumarum kan jag säga att jag faktiskt inte är så uttröttad som jag var t.ex. efter förra årets pass, som var utformat lika.
Jag är så oerhört tacksam för det, men det skrämmer mig samtidigt något fruktansvärt för det har tagit mig ett år att inse hur nära jag var på att bli utbränd igen.

Som sagt så har jag nu två år i rad fått 7 dagar helt själv på plats – eller ja, sker katastrof finnes såklart andra, men i övrigt helt själv.
Redan på torsdagen förra året var jag så slut att jag hade nervryckningar i hela ansiktet dygnet runt. I år ingenting.
Efter jag hade gått av den veckan förra året sov jag i princip hela tiden under några veckors tid förutom när jag gjorde Snyggingen som stod hos mig då eller hade andra typer av ”uppdrag”. Redan dagen efter i år var jag ut och gjorde massa roliga saker, t.ex plockade bär och svamp.
Förra året svimmade jag dessutom i famnen på en veterinär i samband av en undersökning av en häst någon vecka senare. Känns väldigt långt borta just nu kan jag säga.

Jag är nu väldigt tacksam över att jag mår bättre i år än då. Då kan man även tycka i år även varit ett tufft år med bland annat branden som varit tuff för vår familj.
Allt berättar man inte på internet och förra året hände det så sjukt mycket grejer. Bland annat bara veckan före monsterveckan så gick min farfar bort. Så jag gick in på detta pass med en sorg såklart också plus allt annat som sker runt omkring konstant.

Som sagt så mår jag bättre i år. Och jag längtar till nästa pass redan nu, även jag förstår att det kommer ta ett tag till, då min dagar för denna månad lär vara förbrukad.
Likaväl som jag har saknat hästarna galet mycket under dessa dagar (fixar hästpassning som oftast när jag jobbar där) så saknar jag redan att pussa pannan på min favoritko, 828:an.
Fast man får se upp, för som bilden ovan visar så är hon lika duktig på att pussa tillbaka, vilket kan svida lite då en kotunga är väldigt sträv! Min läpp var avdomnad i typ 20 minuter efter detta tillfälle.
Trodde aldrig innan jag börja jobba med kor att man skulle fästa sig vid någon specifik individ när det var så många djur man hade hand om samtidigt. Men tji fick jag, hon har tagit mitt hjärta med storm!

Continue Reading