Det är kallt ute

Ja, det knappast ha gått någon förbi med den extrema kylan som är just nu?
Igår var en riktigt hemsk dag där min bil inte ville orka med att starta. Och fick som svaret lite senare när jag fick skjuts till stallet. Det var visst -37 i byn. Klart inte dieselvärmaren mäktade med helt enkelt. Hoppas på varmare grader snart!

Det var en riktigt tuff dag i stallet men vi lyckades ändå vara en bra uppslutning av folk. Först var tanken att jag skulle ut själv för jag var den enda som hade möjlighet att komma ut så tidigt som möjligt. Men då krånglade min bil så då var tanken att A skulle ut, men hennes bil startade inte heller. Och då blev det bestämt att C skulle ta hand om stallet. Men efter mycket om och men så lyckades A få låna en batteriladdare till sin bil och C tillsammans med M kom och hämtade mig. Senare kom även K ut till oss.
När vi kom till stallet fick vi börja med att ta in alla hästarna så man kunde arbeta ostört i lösdrifterna. För med tanke på att S och J inte var på plats så hade vi inte tillgång till traktorn – som nog inte ens hade funkat i den kylan. Så vi fick öppna en bal och trycka in hö i balhäckarna manuellt med grep och skottkärra. Dessutom hade vi problem med vattnet så vi fick hämta vatten i från en annan byggnad längre ifrån.
Det är ändå märkligt att man hinner vänja sig vid kylan. Jag fick en lindrigare kallbrand i några fingrar första kvarten men när jag väl återfått cirkulationen i fingrarna igen så var det inga större problem. Däremot kändes det nästan tropiskt inne i ”varmstallet” som hade endast -18° C i jämförelse med ute med sina härliga -34° C.
Ja, sedan behövdes alla andra vanliga sysslor göra också, typ mocka och fylla på med strö.
Men jag är så oerhört tacksam att vi lyckades vara så många som vi kunde vara annars hade det aldrig gått att göra det vi gjorde så effektivt i den kylan. Då hade man nog varit kvar hela natten.

Det var inte bara jag som fick is i fransarna, även Snyggingen hade betydligt mer än jag hade till och med. Älskade häst! Synd bara han inte kunde stå still så man kunde fått en mindre suddig bild. 😂

Continue Reading

Lilla askungen ska äntligen få tillbaka sin sko

Tisdag och dagen väntar med att jag ska till stallet och hjälpa till att sko/verka 4 hästar. Svårt att hitta en tid och då var det ingen annan som kunde. Så jag som inte hade annat möte inplanerat idag valde att ställa upp.

Snyggingen leker som vanligt askungen och har tappat en sko för andra gången den här månaden och det var som lagomt i tid att sko alla. Han, den stackaren, är så otroligt tåöm när han inte har skor så det går inte att göra någonting med honom när han är skolös. Så han har fått vila någon vecka nu. Längtar så vi kan få starta igång han igen, då han varit lite stel ett tag.

Continue Reading

Från fästing till hund

Det är snart 9 månader sedan vi fick hem vår hund Djidji.
Vid det laget hade hon ganska stor övervikt som vi i familjen har lagt mycket energi och tid på.

Första åtgärden vi gjorde var att hon fick upportionerat med foder 4 gånger om dagen istället för fri tillgång som hon hade tidigare efter rekommendationer på foderpåsen.
Sedan har hon sakta fått gå promenader. Inte ens lek från början utan endast korta men många promenader.

<- December 2022 – Augusti 2023 ->

Nu går det att leka med tanten. Hon är ändå 7 år så hon är inte galet lekfull.
Och från att bara kunnat gå typ 100-200 meters promenader tar vi nu ca 3-4 km per promenad. Vilket har varit nyttigt för oss båda två.
Som en kompis sa häromdagen – hon ser inte ut som en fästing längre!

Det är rätt så tillfredställande att få se djur komma i sin rätta form. Det är inte första gången som jag har bantat ner ett djur som är kraftigt överviktig.

Finaste Tove som jag var fodervärd åt på den tiden tillsammans med en annan tjej lyckades vi få ner drastiskt (typ några 100 kg, kommer ej ihåg exakt hur mycket).
Tyvärr, har Tove numera vandrat över regnbågsbron över till Trapalanda. Hon är en saknad indvid ❤️

Continue Reading

Snabbsummering

Det händer så mycket just nu. Tänker att jag kommer förbi en sväng och ska göra en snabb update. Själv tycker man inget händer. Men under tidens gång när jag skrivit detta inser jag att en hel del har hänt trots allt.

Vi har skaffat getter igen.
Innan branden hade vi 12 stycken lappgetter och varit nu utan sedan dess. Så nu har vi skaffat oss fyra stycken getkillingar som nu är drygt 3 mån och utav Svensk lantras. Fyra fantastiska individer som hälsar på en varje gång man kommer ut. Ren lycka är det mest beskrivande just nu.


Vi har fått ett gäng finska lantrashöns-kycklingar från en följare. Så nu har vi dessa 13 plus våra fem ifrån våra blandrashöns.

Kitty har fått nya kaniner. Två systrar som är blandras mellan Velvet loop och dvärgvädur. Hur söta och goa som helst. Också helt underbara individer!


Fölet som fortfarande är namnlös växer så det knakar. Väldigt lugn och harmonisk.

Nu har vi äntligen dessutom hämtat hem en Subaru igen. Blir perfekt till vintern när fyrhjulsdriften är mer eller mindre ett krav.

Det har hunnit vara en regnig midsommar också.

Sally har fått nya naglar i lite diskretare touch.

Jag har testat göra rabarberbubbel åter igen. Mycket gott!

Dock ett väldigt tryck i flaskan i år i igen. Förra årets flaskor exploderade tyvärr. Årets har bara extremt mycket sprut helt enkelt.

Man har äntligen kommit och hämtat subarun som smälte i branden. Så den sista pusselbiten i det scenariot är nu borta.

En massa delar kom lastat strax innan midsommar för att bygga rundbågehallar.

Vi har börjat bygga ny väg upp till gården för att inte få den extremt branta backen under vintertid.

Snyggis har fått kommit ut på sommarbetet.

Har även hunnit vara på en begravning för finaste Solan.

Vi har även äntligen blivit med traktor, en MF135.

Jag har blivit med nya glasögon.

Även fixat nya tropiska naglar.

Påbörjat bygget av rundbågehallarna under 5 dagar. Vilket var en rejäl pärs. Var helt slut ett par dagar därefter.

Lille fölis har fått sig ett flugpannband och är obeskrivligt söt i det!

Äntligen investerat mig i en vagn att dra runt vatten över gården med i stället för att bära allt vatten var jag än ska gå.

Sist men inte minst så har Snyggingen fått sig ett färgglatt täcke som vi nu hoppas att håller helt under en låååång tid framöver.

Continue Reading

Odinas första hingstföl

I söndags när jag åkte ut till stallet vid 14-tiden så upptäckte jag att vaxpropparna var mer rejäla denna gång så jag valde att stanna kvar ett tag igårkväll i stallet.
Vid 20-tiden går jag och ena delägaren till Odina och upptäcker att hon har tappat propparna ännu en gång. Vet inte hur många gånger denna häst har lurat oss, rättare sagt konstant att det varit på G. Så vi väljer att åka hem för natten.

Senare vid 23-tiden går sista delägaren ut och kikar på Odina. Då upptäcker hon att det läcker ut vit mjölk denna gång. Med rådfrågan från veterinär får vi svaret att fölet kommer inom 24 timmar. Okej, lite panik, alla utom jag skulle upp och jobba dagen efter. Så det var självfallet jag som skulle fölvaka inatt.

Ja, man är ju ingen fena på att sova i vanliga fall vilket något jag ofta har nämnt i vloggarna jag gjort på youtube. Sömnen har i sin helhet kraschat sedan vår ladugårdsbrand i februari nu dessutom.
Och på det väntar man på något så spännande som detta, ja då är det olidligt med sömnen. Trots det valde jag ändå ha en timer på var 15:e minut.
Ganska lugn natt i sin helhet. Man såg att Odina vandrade väldigt mycket och grävde en del i hagen. Hon valde även att stå på platser hon inte har stått tidigare nätter. Lite värkarbete har man sett men det är något vi även sett andra nätter, så man vill inte hype:a i onödan.

Men 04:41 på måndagen skrevs det i chatten att vår backup-tjej i kameran hade noterat att nu var det dags. Jag hade lyckats alltså sovit i någon minut och inte riktigt reagera förrän det skrevs. Tre minuter senare ligger hon och krystar och jag kastar mig upp in i bilen.

Tråkigt nog missade jag självaste fölningen på plats, men hade den andra delägaren som var på plats på telefon under tiden så då kunde man ändå slappna av. Hon fick däremot hjälpa lille fölet ut lite grann. Han var, precis som Odinas förra föl, ganska stor.

Hingstföl -23 e: Firecracker Du Vallon u: Ivarsodina

Vad fick vi då?
04:51 kom en perfekt liten hingst! Det är Odinas fjärde föl, men detta var hennes första hingst! För vår del är det vårt andra föl (och en av varje kön då såklart).
Dock känns det oerhört ovant att kalla fölis för han/honom, för när vi hade vårt förra föl, Vittra, så var det en hon. Det är så inprintat att man fortfarande av farten säger hon. Men det är tur att han ännu inte är så lättkränkt!

Nu är det bara att komma på ett namn till den lille rackaren. Det kommer nog med tiden!

Continue Reading

Fölvakan är i full huggning

Ni minns väl att jag skrev i september att vi hade betäckt Odina igen och att vi ska få ett nytt föl?

Nu har det snart gått 11 månader sedan betäckningen och vi är bara några dagar till dagen D. Fölvakan är i full huggning då man räknar att fölet kan vara färdigbakad redan 20 dagar innan beräknat datum. Idag är det 12 dagar till beräknat datum.
Vittra, det förra fölet, kom ca 1-2 dagar innan, minns inte hundra.

Går inte att ta någon fin bild på Odina om hon inte har ätit och när hon har ätit – så syns det att hon har ätit. 😂

Dock är det mycket som tyder att det är nära nu även om det är 12 dagar kvar.

  • Bäckenbanden har släppt.
  • Juvret är fyllt.
  • Vaxpropparna (kanske kristaller?) kommer och går.
  • Gnuggar med svansen mot allt i sin lösdrift och hage konstant.
  • Mycket förvärkar.
  • Slidan är slapp och svullen.

Så man försöker nu ha koll i stort sett hela tiden. Sitter med min iPad bredvid mig konstant med övervakningskamerorna påslagna. Det är egentligen bara när jag är på jobbet som jag inte har kameran i gång.
Sömnbristen börjar dock tränga sig på och jag har börjat blivit lite beroende av energidryck igen.
Men snart är detta över hoppas jag, så man kan återgå till det normala igen.

Och vi måste även i samband med detta inlägg bara ta denna fantastiska bild på Odinas mage från grodperspektivet! Hur rolig är den inte?
Den är dessutom väldigt söt för man ser den lilla vita fläck hon har bakom frambenen. Odina hade varit i våra ägor i ca ett halvår innan jag upptäckte fläcken.
Förresten det finns en ännu bättre historia med detta underverk till bild om ni kollar här nedan!

The masterpiece of photograph hamnade visst med i originalbilden! Så hysteriskt roligt när jag tänkte att jag hade världens plan för bilden och så dyker ens egen näbb med! Kan säga att jag dog en smula. Tur att det finns redigeringsprogram som kan bara trolla bort ens nuna bara sådär på fem sekunder.

Continue Reading

Världens bästa kurator

Idag blir första gången jag är ensam på riktigt efter branden. Eller ja, barnen är hemma idag tack och lov!
Tack gode gud, så har min dag varit hektisk med massa möten att hålla mig till och mitt i alla möten fick jag hunden på rymmen hemmavid. Tack och lov hann jag bara hem så hade hon kommit hem igen.

Idag gjorde jag något jag både längtat till och våndats över – åkt till stallet för första gången sedan branden.
Och ja, känslorna svallade över kan man säga. Både att jag är så glad över att de inte bodde hos mig och att Snyggingen är världens bästa kurator! Tacksamhet över att jag har dem kvar.
Men känslorna av sorg till djuren som omkom i branden var också överhängande. Känslan av att ta i päls och borsta är jämnlik med getterna. Och det är så sorgligt, men tänker att allt kommer att vara lättare för varje gång jag är där.

Så idag testade jag endast Snyggingen, då jag hade både tidsbrist men även att jag visste inte där och då om jag skulle klara av båda hästarna. Så i sin helhet gick det mesta bra i stallet. Och därför tänker jag att det även borde gå med Odina imorgon.

Ni vet, jag känner lite som man brukar säga i hästvärlden att ramlar man av hästen är det bästa att bara hopp upp på hästen genast igen för att mota bort rädslan. Jag tror att väntar jag ut för länge med hästarna trots min rädsla så finns risken att jag ballar ur helt och hållet.
Jag har redan haft ett uppehåll på 13-14 år i mitt liv och jag vill inte göra det igen! Så på’t imorn igen…

Continue Reading

Morotskaka och kyla

Hoppas alla har en fin helg! Själv är den så bra den kan bli dagsläget. Lite för kallt för min smak. Hemma hos oss ca -19 grader.
Kom nyss hem från stallet som ligger närmare kusten och där var det endast -12 grader. Men tillräckligt för att tårna skulle säga ifrån efter man hade fixat allt.

Igår var det 3:e februari och det betyder att det var morotskakans dag. Jag är lite dålig i vanliga fall på att hålla mig till dessa kakdagar även om jag tycker de är lite roliga. Man ska ha ork och lust ni vet. 😉
Kakan blev god i alla fall men jag kommer nog ändra lite på receptet så när jag testat det vid annat tillfälle kanske jag kan lägga ut receptet. Vad tror ni om det?

Continue Reading

Två med namn och en namnlös

Julen närmar sig verkligen med stormsteg. Vilket är superkul!

Kanske årets mest otippade jullåt som jag skulle fullkomligt älska. Fattade knappt från början att det var en jullåt. Men är man nördig på TikTok så kan man inte ha missat Lia Larsson som har en fantastisk energi. Och detta är då hennes egna jullåt.

I år kommer jag och Nicklas fira hemmavid. Vi mjölkar fortfarande vår ena get Jiri. Så för vår del är det inte värt att hitta djurvakt.
Men barnen kommer åka till släktingar i söder i alla fall. Det kommer vara så mysigt för dem även om vi kommer sakna dem såklart!

När vi ändå är inne på getterna kan jag i alla fall nämna att vi har nu tre killingar från lika många mammor.
Sist jag nämnde kring killingarna hade bara Ronja och Jiri fått sina killingar. Kort därefter fick även Tora sin killing.
Så nu har vi alltså tre getkillingar (dvs tre tjejer). Jiris killing kommer få heta Penny och Toras killing som är helvit kommer få heta Flinga. Sedan har vi Ronjas killing som vi inte har en aning vad hon ska heta. Något förslag på namn till en grå get?

Sedan har vi också haft fullt upp! Det har kommit mellan 70-90 cm snö på bara några dagar, så det har varit snöskottning deluxe!
Och när snön hade äntligen lagt sig kom en kylchock! Från att bara varit någon minusgrad till att det blev minus 29 grader. På med elpannan och massvis med säkringar flyger hela tiden.
Vattnet inne i boningshuset fryser var och varannan dag. Vattnet hos djuren fryser hela tiden också.
Det är verkligen nu under vinterhalvåret som man funderar om det är värt med djuren eller ej. Det är absolut den jobbigaste perioden på hela året att underhålla dem.

Wild Vittra från i somras. u: Ivarsodina e: Mørtvedt Jerkeld

Och nu har lilla Vittra flyttat hem till sin nya familj dessutom. Verkar gå kanon och jag hade inte tvivlat på det heller! Känns fantastiskt!

Vi har även valt att behålla lilla Djidji! Så nu har vi även hund. Rena zooet här hemma nu ju, haha!

Men det var nog allt jag kan meddela för tillfället. Om jag inte har uppdaterat innan jul önskar jag er alla en fantastiskt sådan! ❤

Continue Reading

Att publicera via mobilen?

Men alltså hur dålig kan man vara på att uppdatera egentligen?

Så nu blir att testa att skriva via mobilen och se vad man får för resultat.  Är man en gammal stofil som alltid skrivit via dator så känns det nästan oheligt att skriva med telefonen. Men kan det ge en mer kontinuerlig uppdatering så kan det vara värt att modernisera sig lite.

Men en liten uppdatering kan ju inte skada tänker jag. Och vi kan börja med att snön har kommit till Norrland! Inget åh herrejösses väder men vitt är det ute i alla fall och det är inte fy skam!

Liten tråkig grej är att om en vecka åker vårt lilla föl Vittra till sin nya familj. Inget konstigt med det egentligen men det är ändå vår förstfödda som ska få flytta hemifrån. Men jag vet att hon kommer få det toppen dit hon ska flytta så det känns betryggande!

Men en fantastisk nyhet är att jag och Nicklas har fått äran att få våra första (levande) killingar här på gården. Våra lappgetter Jiri och Ronja har fått varsin getkilling som har  samma pappa som är vår före detta afrikanska dvärgbock Elof. Så killingarna är blandraser mellan lappget och afrikansk dvärgget. De är så söta så man vet inte riktigt vart man ska ta vägen.

Nu är det bara tre getter kvar som troligtvis är dräktiga. Varav en som jag tror är minst en månad bort. Men så himla kul med småttingar så man skulle kunna ha ett helt dagis, haha!

Continue Reading