Det blev aldrig något blåbärsplock igår. Utan det blev att jag först var i stallet och gjorde det som behövdes göras där. Sedan hem och äta lunch.
Efter lunchen åkte jag och familjen plus Chimmy och fiska igen. Gårdagens fångst blev totalt 4 abborrar, 2 gäddor samt ett däck. Det var faktiskt lite läskigt att få upp ett däck. Har läst lite för många deckare upptäckte jag, när jag drog upp däcket och hann tänka både lik och kadaver.
På kvällen hade jag velat åka till Café Storudden och sett när Emil Assergård lirade. Tyvärr, blev jag nerröstad i familjen av detta förslag. Så kvällen spenderade vi med grillning, lite spökvandring i bagarstugan och sedan TV-mys.
Vi börjar närma oss helgen nu. Hur ser det ut för er andra? Har ni semester eller jobbar ni på som vanligt?
Själv gillar jag egentligen inte vara ledig. Är lite för rastlös som person för det. Så det spritter lite i kroppen nu när jag inte varit iväg på mitt avbytarjobb på någon vecka. Jag jobbar hellre lite mindre året om och har en kortare semester än att vara vardagstrött med 100% jobb vanligtvis och en långdragen semester. Vet att jag tillhör minoritet när det gäller detta och alla år jag fått höra på salongen hur synd det är om mig för att jag väljer hellre att jobba än att vara ledig. Trots att det är 100% självvalt.
Vi har i vilket fall som helst Chimmy på besök sedan i helgen och det är jättemysigt. Vi har bland annat varit ute och fiskat två kvällar nu. Dock lite halvers med fiskelyckan. Kitty fick en gädda i förrgår samt jag en miniabborre. Igår fick Chimmy upp två gäddor och jag en fortfarande liten abborre men större än dagen innan.
Nu har dessutom blåbären kommit. Sån vi har varit ut en sväng och plockat lite blåbär. Kanske tänker ta mig en sväng ut i skogen under dagen idag igen. Behöver fylla upp frysarna nu när säsongen är igång! Har ni plockat några blåbär i år?
Det händer så mycket just nu. Tänker att jag kommer förbi en sväng och ska göra en snabb update. Själv tycker man inget händer. Men under tidens gång när jag skrivit detta inser jag att en hel del har hänt trots allt.
Vi har skaffat getter igen. Innan branden hade vi 12 stycken lappgetter och varit nu utan sedan dess. Så nu har vi skaffat oss fyra stycken getkillingar som nu är drygt 3 mån och utav Svensk lantras. Fyra fantastiska individer som hälsar på en varje gång man kommer ut. Ren lycka är det mest beskrivande just nu.
Vi har fått ett gäng finska lantrashöns-kycklingar från en följare. Så nu har vi dessa 13 plus våra fem ifrån våra blandrashöns.
Kitty har fått nya kaniner. Två systrar som är blandras mellan Velvet loop och dvärgvädur. Hur söta och goa som helst. Också helt underbara individer!
Fölet som fortfarande är namnlös växer så det knakar. Väldigt lugn och harmonisk.
Nu har vi äntligen dessutom hämtat hem en Subaru igen. Blir perfekt till vintern när fyrhjulsdriften är mer eller mindre ett krav.
Det har hunnit vara en regnig midsommar också.
Sally har fått nya naglar i lite diskretare touch.
Jag har testat göra rabarberbubbel åter igen. Mycket gott!
Dock ett väldigt tryck i flaskan i år i igen. Förra årets flaskor exploderade tyvärr. Årets har bara extremt mycket sprut helt enkelt.
Man har äntligen kommit och hämtat subarun som smälte i branden. Så den sista pusselbiten i det scenariot är nu borta.
En massa delar kom lastat strax innan midsommar för att bygga rundbågehallar.
Vi har börjat bygga ny väg upp till gården för att inte få den extremt branta backen under vintertid.
Snyggis har fått kommit ut på sommarbetet.
Har även hunnit vara på en begravning för finaste Solan.
Vi har även äntligen blivit med traktor, en MF135.
Jag har blivit med nya glasögon.
Även fixat nya tropiska naglar.
Påbörjat bygget av rundbågehallarna under 5 dagar. Vilket var en rejäl pärs. Var helt slut ett par dagar därefter.
Lille fölis har fått sig ett flugpannband och är obeskrivligt söt i det!
Äntligen investerat mig i en vagn att dra runt vatten över gården med i stället för att bära allt vatten var jag än ska gå.
Sist men inte minst så har Snyggingen fått sig ett färgglatt täcke som vi nu hoppas att håller helt under en låååång tid framöver.
Ni som följer mig på instagram alternativt facebook, via stories, har säkert sett att jag häromdagen plockade granskott. Dock i sista minuten, men jag hann i år i alla fall!
Granskott
Jag har under många år velat testa på att göra granskottssirap men alltid missat när granskotten varit framme. Som sagt i senaste laget i år men hade möjlighet att skörda i alla fall!
Första gången jag testar för i år och kör mitt lilla egna race då jag inte hade ingredienser för något recept till 100% utav de jag hittade. Så jag har mixat lite efter vad jag hade hemma.
Granskottssirap
Ingredienser:
2 dl granskott
2 dl strösocker
Rengör granskott under vatten och borsta rent (med exempelvis en svampborste) från eventuellt spindelnät och insekter. Låt stå och lufttorka liten stund. OBS! Tänk på att fråga först markägaren om lov om du vill plocka granskott, då det ej går under allemansrätten! Ta en ren burk och fyll med lika delar socker som granskott i lager. Exempelvis en halv dl socker och nästa lager en halv dl granskott. Avsluta med ett lager socker ovanpå. Förslut sedan burken med ett lock och ställ i ett soligt varmt fönster i ca 14 dagar. Skaka en gång dagligen.
Man kan om man vill smaksätta med en citronskiva i, men det var inget jag hade hemma så det får jag testa nästa år istället.
Men nu ska våra burkar (5 stycken) få stå i fönstret tills det är dags att provsmaka. Återkommer då med recension.
Mycket har varit negativt det senaste året. Och då menar jag verkligen extremt mycket. För att man ska hålla sig med näsan ovanför vattenytan så är den viktigaste grundpelaren att vara tacksam för det man har.
Så idag tänker jag lyfta den i vardagen saken/sinnet som jag personligen är tacksam för varje dag som andra tycker är en självklarhet. Det jag tänker på är hörseln och förmågan att höra ljud.
Som barn blev jag väldigt sjuk i dubbelsidig öroninflammation som inte upptäcktes i tid, mest troligt i ett års tid, men som ignorerades från vårdens sida. Man trodde att varför jag inte lyssnade när min familj ropade på mig var på grund av en svartsjuka till min yngre syster.
Jag som liten tillsammans med familjens katt Morris. Var även liten gamer redan då med NES-dosan i högst hugg.
Detta har påverkat mig långt in i livet. Eller ja, även idag. Jag var i stort sett döv under några år i min barndom. Så pass att man valde att senarelägga min skolgång. Visserligen ett år, men minns så väl när jag var liten och fick beskedet att jag skulle bli tvungen att vänta ett år innan jag skulle börja skolan. Besvikelsen var total.
Jag har även fått opererat mig ett tiotal gånger för öronen/hörseln. Senaste gången var när jag var 17 år. Då hade mina trumhinnor så mycket ärrbildningar så man blev tvungen att ta fett av baksidan av min öronsnibb för att kunna laga trumhinnan.
Jag har en liten hörselnedsättning som har fått följa med mig sedan dess. Främst dova och mörka ljud, så att prata med män (eller andra med lågt röstläge) har i vissa fall varit lite besvärligt. Kan även ha svårt att höra missljud i bilar på grund av detta, exempelvis när hjullagret på bilarna gått sönder. Inte hört det förrän bilarna låter som en helikopter, haha. Även när jag är tät som i förkylning eller pollenallergi så påverkar detta mig. För då går hela hörseln ner i sin allmänhet.
Ett framträdande jag gjorde kanske år 2006 på gatufest i Härnösand.
Vården har ändå lyckats bra trots sitt enorma snedsteg. De har gjort att hörseln är så pass bra att jag klarar mig utan hörselapparater. Jag hör ljud och jag hör musik. Jag har inte ens tinnitus.
Detta gör att jag är en ljudmissbrukare. När jag inte kommunicerar med andra människor så är musik eller annat som låter ett måste. Bara för jag älskar’t! Jag har lyckats även hålla på med musik i många år. Aldrig på professionell nivå men ändå gått musikinriktad skola under tre år. Fick då uppträda en hel del, vilket har varit svinkul!
Idag sjunger jag bara för skojs skull och för att sjunga är läkande för själen. Jag har upptäckt att sjunga är ett perfekt verktyg för mig att hantera starka känslor på. Både glada som jobbiga känslor. Det ger mig balans.
Innan ladugården brann ned så lyssnade jag på extremt mycket ljudböcker i de flesta genrer. Lyssnade på ca 4-6 böcker i veckan. Nu sedan branden i februari har jag kanske gått igenom 3 totalt böcker. Men har insett senaste att spänningsromaner är tyvärr något som inte går att lyssna på. Utan nu kan jag bara lyssna på feel good romaner. Spänningsromanerna är just nu lite för komplicerade i mitt redan överfulla huvud för att kunna klura ut vilka som mördar eller inte och då är det bara jobbigt att lyssna på.
Alla mina fyrfota vänner av James Herriot är del två i serien ”I vår herres hage”
Just nu matar jag igenom serien ”I vår herres hage”, som även finns som serie på SVT play.
Serien handlar om att vara veterinär på 30-40-talet i Yorkshire. Nu vet jag inte hur TV-serien är utformad men böckerna i sig ganska roliga. Kan känna igen mig så mycket dels för hur djur beter sig då det är en ganska stor av mitt liv men jag kan även känna med mig så oerhört att jobba inom ett serviceyrke. Denna ständiga känsla av att tillfredsställa kunder så de blir nöjda men samtidigt att man vet hur fel de egentligen har. Så det är mycket skratt och medkännande när jag lyssnar på dessa. Rekommenderas varmt!
Men sedan branden så väljer jag fortfarande att lyssna på musik 9 av 10 gånger. Musiken är kanske det viktigaste elementet i mitt liv. Bland annat för kunna sjunga till. Men även för att musik förmedlar.
T.ex. Emil Assergårds ”Helvete”, som för övrigt är verkligen min favoritlåt sedan den släpptes för ett år sedan. Den förmedlar att släppa taget om narcissister/psykopater. Utan att gå in på för mycket på detaljer kan jag säga att jag känner med i varje ord i denna låt.
Och sedan har vi fantastiska Jax som förmedlar så mycket fantastiska feministiska åsikter på ett humoristiskt sätt. Denna låten nedan hur Victoria Secret är egentligen en gammal snubbe i Ohio.
Sedan så behöver allt inte vara så politiskt utan bara stämningsfullt som t.ex Sofie Svensson & dom där’s nya låt Puls.
Samma gäller Emil Assersgårds Hundra Hundra. Bara så stämningsfull och mysig!
Sedan har vi musik som bara är ren humor, typ Thomas Järvheden. Den kategorin är rätt stor i min favoritlista också. Man måste ha lite humor i vardagen när den är tung som den är. Balans som det så fint heter.
Jag känner som sagt sådan enorm tacksamhet för att kunna höra igen. Det är en fantastisk känsla att verkligen få njuta av musik på riktigt. Eller ja, nu vet jag inte om andra gör det på låtsas men de kanske inte är lika tacksamma för ha möjligheten att kunna höra.
I söndags när jag åkte ut till stallet vid 14-tiden så upptäckte jag att vaxpropparna var mer rejäla denna gång så jag valde att stanna kvar ett tag igårkväll i stallet. Vid 20-tiden går jag och ena delägaren till Odina och upptäcker att hon har tappat propparna ännu en gång. Vet inte hur många gånger denna häst har lurat oss, rättare sagt konstant att det varit på G. Så vi väljer att åka hem för natten.
Senare vid 23-tiden går sista delägaren ut och kikar på Odina. Då upptäcker hon att det läcker ut vit mjölk denna gång. Med rådfrågan från veterinär får vi svaret att fölet kommer inom 24 timmar. Okej, lite panik, alla utom jag skulle upp och jobba dagen efter. Så det var självfallet jag som skulle fölvaka inatt.
Ja, man är ju ingen fena på att sova i vanliga fall vilket något jag ofta har nämnt i vloggarna jag gjort på youtube. Sömnen har i sin helhet kraschat sedan vår ladugårdsbrand i februari nu dessutom. Och på det väntar man på något så spännande som detta, ja då är det olidligt med sömnen. Trots det valde jag ändå ha en timer på var 15:e minut. Ganska lugn natt i sin helhet. Man såg att Odina vandrade väldigt mycket och grävde en del i hagen. Hon valde även att stå på platser hon inte har stått tidigare nätter. Lite värkarbete har man sett men det är något vi även sett andra nätter, så man vill inte hype:a i onödan.
Men 04:41 på måndagen skrevs det i chatten att vår backup-tjej i kameran hade noterat att nu var det dags. Jag hade lyckats alltså sovit i någon minut och inte riktigt reagera förrän det skrevs. Tre minuter senare ligger hon och krystar och jag kastar mig upp in i bilen.
Tråkigt nog missade jag självaste fölningen på plats, men hade den andra delägaren som var på plats på telefon under tiden så då kunde man ändå slappna av. Hon fick däremot hjälpa lille fölet ut lite grann. Han var, precis som Odinas förra föl, ganska stor.
Hingstföl -23 e: Firecracker Du Vallon u: Ivarsodina
Vad fick vi då? 04:51 kom en perfekt liten hingst! Det är Odinas fjärde föl, men detta var hennes första hingst! För vår del är det vårt andra föl (och en av varje kön då såklart). Dock känns det oerhört ovant att kalla fölis för han/honom, för när vi hade vårt förra föl, Vittra, så var det en hon. Det är så inprintat att man fortfarande av farten säger hon. Men det är tur att han ännu inte är så lättkränkt!
Nu är det bara att komma på ett namn till den lille rackaren. Det kommer nog med tiden!
Ni minns väl att jag skrev i september att vi hade betäckt Odina igen och att vi ska få ett nytt föl?
Nu har det snart gått 11 månader sedan betäckningen och vi är bara några dagar till dagen D. Fölvakan är i full huggning då man räknar att fölet kan vara färdigbakad redan 20 dagar innan beräknat datum. Idag är det 12 dagar till beräknat datum. Vittra, det förra fölet, kom ca 1-2 dagar innan, minns inte hundra.
Går inte att ta någon fin bild på Odina om hon inte har ätit och när hon har ätit – så syns det att hon har ätit. 😂
Dock är det mycket som tyder att det är nära nu även om det är 12 dagar kvar.
Bäckenbanden har släppt.
Juvret är fyllt.
Vaxpropparna (kanske kristaller?) kommer och går.
Gnuggar med svansen mot allt i sin lösdrift och hage konstant.
Mycket förvärkar.
Slidan är slapp och svullen.
Så man försöker nu ha koll i stort sett hela tiden. Sitter med min iPad bredvid mig konstant med övervakningskamerorna påslagna. Det är egentligen bara när jag är på jobbet som jag inte har kameran i gång. Sömnbristen börjar dock tränga sig på och jag har börjat blivit lite beroende av energidryck igen. Men snart är detta över hoppas jag, så man kan återgå till det normala igen.
Och vi måste även i samband med detta inlägg bara ta denna fantastiska bild på Odinas mage från grodperspektivet! Hur rolig är den inte? Den är dessutom väldigt söt för man ser den lilla vita fläck hon har bakom frambenen. Odina hade varit i våra ägor i ca ett halvår innan jag upptäckte fläcken. Förresten det finns en ännu bättre historia med detta underverk till bild om ni kollar här nedan!
The masterpiece of photograph hamnade visst med i originalbilden! Så hysteriskt roligt när jag tänkte att jag hade världens plan för bilden och så dyker ens egen näbb med! Kan säga att jag dog en smula. Tur att det finns redigeringsprogram som kan bara trolla bort ens nuna bara sådär på fem sekunder.
Försöker att återgå till normalt liv igen. Eller ja, till att få igång bloggen igen heter det. Det händer saker hela tiden som jag skulle vilja dela med mig av men orken och tiden gör att det fallerar. Man fokusera på ett andetag i taget helt enkelt!
Så åter igen kan vi göra en snabb summering:
Vi har fått en liten kyckling som lyckades kläcka fram från vår förra hönsgrupps ägg. Vi har haft totalt 16 ägg i kläckaren men endast en kyckling kom ut tyvärr. Så den fick leva ensam i några dagar.
Till slut fick ”Kompis” två polare att hänga med. Tyvärr, har båda de avlidit av någon märklig anledning. Och nu letar vi febrilt efter nya vänner utan framgång. Skulle tro att äggbristen som är just nu har påverkat säkert att folk blir sugen på egna höns. Nu har vi även fått klara tecken på att Kompis är en tupp. Så nu är det bara att leta reda på ett gäng damer.
Och dessvärre måste jag även meddela att båda kaninerna har gått bort. Först Kurt, vita kaninen, som gick bort i påsk. Nu bara för några dagar sedan hittade jag Mimmi, svarta kaninen, död i sin bur. Ingen aning om hur de har dött, men mest troligt sviterna från branden som varit orsaken antar jag. Så oerhört tråkigt oavsett vad.
Jag är så fruktansvärt less på döden nu kan jag lugnt lova. Kan bara oturen sluta nu snart?
Ett mirakel har skett! KANINERNA HAR ÖVERLEVT BRANDEN!!!! Förlåt, jag är inte utropsteckenmissbrukare i vanliga fall, men detta är för sjukt för att vara sant!
Det var igår, två veckor och två dagar efter branden, som N ringde mig när jag var på mitt avbytarjobb. Jag gick i godan ro och hämtade massa kor som inte självmant gått in mjölkroboten. N: Du, jag har ett litet dilemma. Jag kikade in i ladugården nyss och tyckte jag såg Mimmi hoppa där inne. Jag: Eh men va? Är du säker? Det är ju helt sjukt. N: Nej, jag trodde först det var en hare men ser nu att det är Mimmi… OCH NU SER JAG KURT OCKSÅ!
Barnens kaniner Mimmi (svarta kaninen) och Kurt (vita kaninen) efter branden som fått komma till en provisorisk bur tills vidare.
Strax därefter lade han på för att komma fram till hur han skulle lösa situationen. Det är inte många gånger i mitt liv jag har gråtit av lycka men denna gång var det ett sådant tillfälle man kan inget annat. Tills oron kommer.. Är de skadade? Har de öronen kvar? Haltar någon? Hur magra är de? Är det bara att avliva dem?
Mimmi, maj 2021.
Han ringde upp lite senare och berättade att han hade fått tag i Kurt och att han höll på att fånga Mimmi. Och mitt i samtalet lämnar han allt och lyckas fånga henne. Så fantastiskt! Förutom att de bara har överlevt branden så är det fascinerande att de dessutom var i stort sett utan skador! Mimmi såg ut att ha lite mindre päls än vanligt men att hon inte tappat mer fluff i den branden är ett under. Annars var Kurt inte fullt lika vit längre.
Kurt december 2020
Dem var såklart hungriga. Och alla typiska livstecken fanns där. De åt, drack, bajsade, kissade och skuttade. Självfallet har vi även rådfrågat veterinär och så länge inget annat avvikande sker behövde vi inte uppsöka dem.
Alla i vår närhet och även så vi fattar inte alls någonting kring detta. Hur har de överlevt branden och brandröken? Hur har de inte dött av skräck när lågorna kastades på dem? Hur har de klarat sig utan mat och vatten i drygt två veckor? Hur har de överlevt rävarna som smyger förbi här titt som tätt?
N hade precis lämnat av Kitty till skolbussen när han fann kaninerna, så hon var helt ovetandes. Så när hon kom hem från skolan så stod jag och Sally ute och mötte upp henne för att se om hon upptäckte att det var uppskottat till kaninburen. Det gjorde hon inte men när hon upptäckte det så var det enda hon kunde säga var: Hur? Och skratta i mellan med ett nytt – hur?
Monty Python and The Holy Grail – The Killer Bunny scene. För dig som är känslig och inte sett tidigare varnar jag för något otäck scen.
Jag har alltid sagt sedan vi fick Kurt att han är kaninen från Monty Python and The Holy Grail s scen med mördarkaninen på skoj. Jag funderar så skarp numera om på riktigt att det ligger något i det. För alltså vad klarar inte våra kaniner om de inte klarade en brand som denna? De är riktiga monster-super-kaniner! 😎
Alltså vilka hektiska dagar jag har haft sedan senaste blogginlägget. Inte mycket tid för att bara vara i mina egna känslor. Vilket har varit mycket skönt men känner att i samband med det har bloggen fått sacka efter. Jag skriver oftast blogginläggen när jag inte kan somna för jag har insett att bara få skriva gör att sömnen kommer till mig. Så jag kan känna mig tvärpigg innan jag öppnar datorn och fram till att jag har tryckt på knappen ”publicera inlägg”. Samma sekund som jag gör det somnar jag nästan med fingrarna på tangentbordet. Så bloggen har blivit min form av terapi.
Det finns två olika vägar att ta för att komma till oss och vanligtvis tar jag den ena nu under vintertid då det är ett måste med fyrhjulsdriven bil den andra vägen. Vi brukar kalla den för ravinen för det är en djup dal där i stort sett alla fastnar vintertid om det är fel väderlek ute. Och som jag skrev i inlägget om branden så gick inte min Subaru att rädda. Bara det är en sådan sorg, ingen skönhet men jämarns vad jag har gillat den bilen!
I vilket fall som helst, när ena dottern ringde mig i torsdags och sa att vår hund Djidji var på rymmen och hon misstänkte att hon var ute på storvägen så fick jag så lov att ta den andra vägen. Vilken chock det var att se ladugården från den vinkeln. Det är som några grannar har sagt att hela landskapsvyn har förändrats. Från det hållet ser det verkligen ut som en krigszon! Jag tog en bild från barnens busshållplats för att jämföra som ni kan se på bilden ovan. Den nedre bilden tog min dotter Kitty två dagar innan branden, för att hon tyckte det var så vacker himmel den morgonen och hon hade lämnat sin telefon hemma. Den övre bilden tog jag i fredags när vi väntade på bussen.
Ja, helt plötsligt ser (vad andra har sagt om vår gård) den maffiga gården så fjuttig ut. Det ryktas om att en tidigare ägare en gång i tiden har valt att riva en intilliggande gård för att vår gård skulle se större ut. Men det är som det är.
Igår var vi upp till Luleå och hämtade min ”nya” bil. Höhö, jätteny kan man knappast kalla den, utan bara 34 år gammal. Så varje bil jag har skaffat mig de senaste åren blir bara äldre och äldre. Men nu kan jag återgå till jobbet igen. Vill ju inte ha en värstingdyr bil när jag jobbar inom koladugården. Den kommer lukta en del som ni förstår. Men nu tar jag mig fram i alla fall och bilen i sig verkar fräsch och helt fungerande. Det känns toppen!
Jag har även denna helg utsatt mig några gånger för kontrollerad eld. Och det känns faktiskt helt okej! Har svårt för mysfaktorn men får inga ”bad issues”. Då tycker jag levande ljus har varit mer triggande än en brasa i kamin eller i grillring som jag har testat på i helgen.
Något som varit mer triggande är dessa vantar på bilden ovan som jag hittade då mina som jag haft sedan branden var borta. De luktade jättemycket get. Så känslan av att de funnits blev påtagligt. Saknar dem små liven så…
