På väg tillbaka från utmattningen

Om man bortser att jag kanske ligger just nu hemma med covid (eller dyligt, inte gjort något test), så är ändå ganska lycklig för att jag äntligen börjat få liten gnutta energi igen.
Det har varit rätt tyst från mitt håll på senaste. Min tanke hela tiden är att jag ska försöka komma igång med bloggen om och om igen. Men livet kommer konstant imellan. Och nu har livet gjort att jag suttit fast i ett utmattningssyndrom under en period.

Så jag har mer eller mindre varit en zombie sedan i början av augusti när jag verkligen tog beslutet att sjukskriva mig. För det var verkligen inte hållbart längre!
Tappade all fysisk styrka och även mitt blodtryck svängde upp och ned hela tiden så jag var konstant svimfärdig – plus att jag dessutom svimmade på arbetstid tidigare i våras.

Men trots den sista periodens jobbiga tid försöker jag blicka framåt, as usual, och är så glad att jag ser framstegen även om jag kommer ta mig ur denna sjukdom.
Jag förstår att många ser att den här sjukdomen som ett blaha då den ter sig så olika från dag till dag. Första veckorna var verkligen en berg- och dalbana i energin. Då kunde jag ena dagen vara pigg i några timmar för att nästa dag vara konstant sängliggandes.
Men om bortser från att jag varit sjuk i någon influensaliknande just nu så känner jag att jag orkar mer och mer för varje dag. Inte så långt som att jag skulle klara av att jobba än, det är en bit bort. Men framstegen är att kunna göra kökssysslor utan att behöva lägga sig och vila efter varje moment. Det är underbart!

Continue Reading

Ny bil, ny vy, testat eld och lukta get

Alltså vilka hektiska dagar jag har haft sedan senaste blogginlägget. Inte mycket tid för att bara vara i mina egna känslor. Vilket har varit mycket skönt men känner att i samband med det har bloggen fått sacka efter.
Jag skriver oftast blogginläggen när jag inte kan somna för jag har insett att bara få skriva gör att sömnen kommer till mig. Så jag kan känna mig tvärpigg innan jag öppnar datorn och fram till att jag har tryckt på knappen ”publicera inlägg”. Samma sekund som jag gör det somnar jag nästan med fingrarna på tangentbordet.
Så bloggen har blivit min form av terapi.

Det finns två olika vägar att ta för att komma till oss och vanligtvis tar jag den ena nu under vintertid då det är ett måste med fyrhjulsdriven bil den andra vägen. Vi brukar kalla den för ravinen för det är en djup dal där i stort sett alla fastnar vintertid om det är fel väderlek ute.
Och som jag skrev i inlägget om branden så gick inte min Subaru att rädda. Bara det är en sådan sorg, ingen skönhet men jämarns vad jag har gillat den bilen!

I vilket fall som helst, när ena dottern ringde mig i torsdags och sa att vår hund Djidji var på rymmen och hon misstänkte att hon var ute på storvägen så fick jag så lov att ta den andra vägen. Vilken chock det var att se ladugården från den vinkeln. Det är som några grannar har sagt att hela landskapsvyn har förändrats. Från det hållet ser det verkligen ut som en krigszon!
Jag tog en bild från barnens busshållplats för att jämföra som ni kan se på bilden ovan. Den nedre bilden tog min dotter Kitty två dagar innan branden, för att hon tyckte det var så vacker himmel den morgonen och hon hade lämnat sin telefon hemma. Den övre bilden tog jag i fredags när vi väntade på bussen.

Ja, helt plötsligt ser (vad andra har sagt om vår gård) den maffiga gården så fjuttig ut. Det ryktas om att en tidigare ägare en gång i tiden har valt att riva en intilliggande gård för att vår gård skulle se större ut. Men det är som det är.

Igår var vi upp till Luleå och hämtade min ”nya” bil. Höhö, jätteny kan man knappast kalla den, utan bara 34 år gammal. Så varje bil jag har skaffat mig de senaste åren blir bara äldre och äldre. Men nu kan jag återgå till jobbet igen. Vill ju inte ha en värstingdyr bil när jag jobbar inom koladugården. Den kommer lukta en del som ni förstår. Men nu tar jag mig fram i alla fall och bilen i sig verkar fräsch och helt fungerande. Det känns toppen!

Jag har även denna helg utsatt mig några gånger för kontrollerad eld. Och det känns faktiskt helt okej! Har svårt för mysfaktorn men får inga ”bad issues”. Då tycker jag levande ljus har varit mer triggande än en brasa i kamin eller i grillring som jag har testat på i helgen.

Något som varit mer triggande är dessa vantar på bilden ovan som jag hittade då mina som jag haft sedan branden var borta. De luktade jättemycket get. Så känslan av att de funnits blev påtagligt. Saknar dem små liven så…

Continue Reading

Någonstans tappade jag bort mig själv

Någonstans glömde jag bort mig själv i några månader och till slut hamnade jag här igen. Så HEJ!

Stora delen varför jag nu återvänder efter drygt en halvårs tystnad är för att jag försökte mig på ett tag att skapa igång en blogg på Tarva gård. Fick tyvärr idétorka med detsamma just för att man har för många hjärnspöken. Sedan har allt bara runnit ur händerna på mig.
Men nu är jag här igen, åter på min egen plattform igen. Nu ska jag inte skaffa mig själv några måsten eller andra typer av krav då jag genomgår just nu en period där jag nästintill är utbränd. Jag vill inte ha några fler skuldkänslor. Så det kommer jag be om ursäkt på förhand för att det kan verkar något hattigt i antal inlägg och hur de kan vara upplagda.
Denna blogg kommer endast vara för att få ur min kreativa sida för skrivandet och för dokumentering.

Men vi kan återgå till var jag är livet idag.

  • Jag är kvar på mitt ”nya jobb” som jag nämnde i detta inlägg. Det vill säga som avbytare på en mjölkgård. Trivs som fisken i vattnet!
  • Vår djur just nu är 8 getter (Ralf, Elof, Kruse, Kaffe, Thora, Nonno, Jiri och Baby face), två minigrisar (Alex och Sigge), två kaniner (Kurt och Mimmi), 5 ankor (namnlösa allihopa), ca 30 höns (vissa namngivna och vissa namnlösa) och tre katter (Wille, Dixie och Saida).
  • Det enda sociala mediet som använts frekvent under denna period är vår youtubekanal. Snart är vi äntligen i den gyllene siffran 1000 prenumeranter, endast drygt 30 stycken kvar!
  • Jag håller fortfarande på med hästar och håller hårt i Snyggingen! Men utöver honom skaffade jag tillsammans med ett par vänner ett dräktigt kallblodssto som fick sin lilla fölunge den 27/4. Så just nu har jag hand om 3 stycken hästar. Så himla roligt!
Wild Fortuna (Fortuna eller fölis som hon kallas i folkmun)
u: Ivarsodina
e: Mörtverdt Jerkeld
ue: Bork Odin

Ja, det var lite kort och gott. 🙂 Nu är det dags att självrehabilitera och ta vara på mig själv och att skriva något i bloggen är ett stort steg i den riktning för min del.

Väl mött till nästa gång!

Continue Reading