Tisdag och dagen väntar med att jag ska till stallet och hjälpa till att sko/verka 4 hästar. Svårt att hitta en tid och då var det ingen annan som kunde. Så jag som inte hade annat möte inplanerat idag valde att ställa upp.
Snyggingen leker som vanligt askungen och har tappat en sko för andra gången den här månaden och det var som lagomt i tid att sko alla. Han, den stackaren, är så otroligt tåöm när han inte har skor så det går inte att göra någonting med honom när han är skolös. Så han har fått vila någon vecka nu. Längtar så vi kan få starta igång han igen, då han varit lite stel ett tag.
Det är snart 9 månader sedan vi fick hem vår hund Djidji. Vid det laget hade hon ganska stor övervikt som vi i familjen har lagt mycket energi och tid på.
Första åtgärden vi gjorde var att hon fick upportionerat med foder 4 gånger om dagen istället för fri tillgång som hon hade tidigare efter rekommendationer på foderpåsen. Sedan har hon sakta fått gå promenader. Inte ens lek från början utan endast korta men många promenader.
<- December 2022 – Augusti 2023 ->
Nu går det att leka med tanten. Hon är ändå 7 år så hon är inte galet lekfull. Och från att bara kunnat gå typ 100-200 meters promenader tar vi nu ca 3-4 km per promenad. Vilket har varit nyttigt för oss båda två. Som en kompis sa häromdagen – hon ser inte ut som en fästing längre!
Det är rätt så tillfredställande att få se djur komma i sin rätta form. Det är inte första gången som jag har bantat ner ett djur som är kraftigt överviktig.
Finaste Tove som jag var fodervärd åt på den tiden tillsammans med en annan tjej lyckades vi få ner drastiskt (typ några 100 kg, kommer ej ihåg exakt hur mycket). Tyvärr, har Tove numera vandrat över regnbågsbron över till Trapalanda. Hon är en saknad indvid ❤️
Det har varit tyst här återigen. Den största anledningen är att jag har haft en så kallad monstervecka på mitt avbytarjobb (mjölkgård). Det vill säga att jag har varit ensam på plats i 7 dagar med alla larm och vad det innebär. Kan tyckas låta gnälligt men för mig som inte är van, kan bli lite lätt uttröttad av att vara i den miljön så intensivt. Kan inte sägas för ofta – alla som jobbar inom jordbruk, jag blir så mäkta imponerad av er!
Men summa sumarum kan jag säga att jag faktiskt inte är så uttröttad som jag var t.ex. efter förra årets pass, som var utformat lika. Jag är så oerhört tacksam för det, men det skrämmer mig samtidigt något fruktansvärt för det har tagit mig ett år att inse hur nära jag var på att bli utbränd igen.
Som sagt så har jag nu två år i rad fått 7 dagar helt själv på plats – eller ja, sker katastrof finnes såklart andra, men i övrigt helt själv. Redan på torsdagen förra året var jag så slut att jag hade nervryckningar i hela ansiktet dygnet runt. I år ingenting. Efter jag hade gått av den veckan förra året sov jag i princip hela tiden under några veckors tid förutom när jag gjorde Snyggingen som stod hos mig då eller hade andra typer av ”uppdrag”. Redan dagen efter i år var jag ut och gjorde massa roliga saker, t.ex plockade bär och svamp. Förra året svimmade jag dessutom i famnen på en veterinär i samband av en undersökning av en häst någon vecka senare. Känns väldigt långt borta just nu kan jag säga.
Jag är nu väldigt tacksam över att jag mår bättre i år än då. Då kan man även tycka i år även varit ett tufft år med bland annat branden som varit tuff för vår familj. Allt berättar man inte på internet och förra året hände det så sjukt mycket grejer. Bland annat bara veckan före monsterveckan så gick min farfar bort. Så jag gick in på detta pass med en sorg såklart också plus allt annat som sker runt omkring konstant.
Som sagt så mår jag bättre i år. Och jag längtar till nästa pass redan nu, även jag förstår att det kommer ta ett tag till, då min dagar för denna månad lär vara förbrukad. Likaväl som jag har saknat hästarna galet mycket under dessa dagar (fixar hästpassning som oftast när jag jobbar där) så saknar jag redan att pussa pannan på min favoritko, 828:an. Fast man får se upp, för som bilden ovan visar så är hon lika duktig på att pussa tillbaka, vilket kan svida lite då en kotunga är väldigt sträv! Min läpp var avdomnad i typ 20 minuter efter detta tillfälle. Trodde aldrig innan jag börja jobba med kor att man skulle fästa sig vid någon specifik individ när det var så många djur man hade hand om samtidigt. Men tji fick jag, hon har tagit mitt hjärta med storm!
För första gången har vi valt att låta vår honkatt Saida att para sig (går vanligtvis på p-piller) och få ungar. Natten till tisdag kom tre små småttingar.
Nu har jag inte kollat mer än strax efter förlossningen om vad för kön det är på dem. Jag tror det blev tre honor, två randiga och en svartvit.
Vi kommer att behålla två själv och den sista kommer nog vara till salu. Dock har vi inte tingat någon än så vet inte vem som ska säljas så småningom.
Det blev aldrig något blåbärsplock igår. Utan det blev att jag först var i stallet och gjorde det som behövdes göras där. Sedan hem och äta lunch.
Efter lunchen åkte jag och familjen plus Chimmy och fiska igen. Gårdagens fångst blev totalt 4 abborrar, 2 gäddor samt ett däck. Det var faktiskt lite läskigt att få upp ett däck. Har läst lite för många deckare upptäckte jag, när jag drog upp däcket och hann tänka både lik och kadaver.
På kvällen hade jag velat åka till Café Storudden och sett när Emil Assergård lirade. Tyvärr, blev jag nerröstad i familjen av detta förslag. Så kvällen spenderade vi med grillning, lite spökvandring i bagarstugan och sedan TV-mys.
Vi börjar närma oss helgen nu. Hur ser det ut för er andra? Har ni semester eller jobbar ni på som vanligt?
Själv gillar jag egentligen inte vara ledig. Är lite för rastlös som person för det. Så det spritter lite i kroppen nu när jag inte varit iväg på mitt avbytarjobb på någon vecka. Jag jobbar hellre lite mindre året om och har en kortare semester än att vara vardagstrött med 100% jobb vanligtvis och en långdragen semester. Vet att jag tillhör minoritet när det gäller detta och alla år jag fått höra på salongen hur synd det är om mig för att jag väljer hellre att jobba än att vara ledig. Trots att det är 100% självvalt.
Vi har i vilket fall som helst Chimmy på besök sedan i helgen och det är jättemysigt. Vi har bland annat varit ute och fiskat två kvällar nu. Dock lite halvers med fiskelyckan. Kitty fick en gädda i förrgår samt jag en miniabborre. Igår fick Chimmy upp två gäddor och jag en fortfarande liten abborre men större än dagen innan.
Nu har dessutom blåbären kommit. Sån vi har varit ut en sväng och plockat lite blåbär. Kanske tänker ta mig en sväng ut i skogen under dagen idag igen. Behöver fylla upp frysarna nu när säsongen är igång! Har ni plockat några blåbär i år?
Det händer så mycket just nu. Tänker att jag kommer förbi en sväng och ska göra en snabb update. Själv tycker man inget händer. Men under tidens gång när jag skrivit detta inser jag att en hel del har hänt trots allt.
Vi har skaffat getter igen. Innan branden hade vi 12 stycken lappgetter och varit nu utan sedan dess. Så nu har vi skaffat oss fyra stycken getkillingar som nu är drygt 3 mån och utav Svensk lantras. Fyra fantastiska individer som hälsar på en varje gång man kommer ut. Ren lycka är det mest beskrivande just nu.
Vi har fått ett gäng finska lantrashöns-kycklingar från en följare. Så nu har vi dessa 13 plus våra fem ifrån våra blandrashöns.
Kitty har fått nya kaniner. Två systrar som är blandras mellan Velvet loop och dvärgvädur. Hur söta och goa som helst. Också helt underbara individer!
Fölet som fortfarande är namnlös växer så det knakar. Väldigt lugn och harmonisk.
Nu har vi äntligen dessutom hämtat hem en Subaru igen. Blir perfekt till vintern när fyrhjulsdriften är mer eller mindre ett krav.
Det har hunnit vara en regnig midsommar också.
Sally har fått nya naglar i lite diskretare touch.
Jag har testat göra rabarberbubbel åter igen. Mycket gott!
Dock ett väldigt tryck i flaskan i år i igen. Förra årets flaskor exploderade tyvärr. Årets har bara extremt mycket sprut helt enkelt.
Man har äntligen kommit och hämtat subarun som smälte i branden. Så den sista pusselbiten i det scenariot är nu borta.
En massa delar kom lastat strax innan midsommar för att bygga rundbågehallar.
Vi har börjat bygga ny väg upp till gården för att inte få den extremt branta backen under vintertid.
Snyggis har fått kommit ut på sommarbetet.
Har även hunnit vara på en begravning för finaste Solan.
Vi har även äntligen blivit med traktor, en MF135.
Jag har blivit med nya glasögon.
Även fixat nya tropiska naglar.
Påbörjat bygget av rundbågehallarna under 5 dagar. Vilket var en rejäl pärs. Var helt slut ett par dagar därefter.
Lille fölis har fått sig ett flugpannband och är obeskrivligt söt i det!
Äntligen investerat mig i en vagn att dra runt vatten över gården med i stället för att bära allt vatten var jag än ska gå.
Sist men inte minst så har Snyggingen fått sig ett färgglatt täcke som vi nu hoppas att håller helt under en låååång tid framöver.
Mycket har varit negativt det senaste året. Och då menar jag verkligen extremt mycket. För att man ska hålla sig med näsan ovanför vattenytan så är den viktigaste grundpelaren att vara tacksam för det man har.
Så idag tänker jag lyfta den i vardagen saken/sinnet som jag personligen är tacksam för varje dag som andra tycker är en självklarhet. Det jag tänker på är hörseln och förmågan att höra ljud.
Som barn blev jag väldigt sjuk i dubbelsidig öroninflammation som inte upptäcktes i tid, mest troligt i ett års tid, men som ignorerades från vårdens sida. Man trodde att varför jag inte lyssnade när min familj ropade på mig var på grund av en svartsjuka till min yngre syster.
Jag som liten tillsammans med familjens katt Morris. Var även liten gamer redan då med NES-dosan i högst hugg.
Detta har påverkat mig långt in i livet. Eller ja, även idag. Jag var i stort sett döv under några år i min barndom. Så pass att man valde att senarelägga min skolgång. Visserligen ett år, men minns så väl när jag var liten och fick beskedet att jag skulle bli tvungen att vänta ett år innan jag skulle börja skolan. Besvikelsen var total.
Jag har även fått opererat mig ett tiotal gånger för öronen/hörseln. Senaste gången var när jag var 17 år. Då hade mina trumhinnor så mycket ärrbildningar så man blev tvungen att ta fett av baksidan av min öronsnibb för att kunna laga trumhinnan.
Jag har en liten hörselnedsättning som har fått följa med mig sedan dess. Främst dova och mörka ljud, så att prata med män (eller andra med lågt röstläge) har i vissa fall varit lite besvärligt. Kan även ha svårt att höra missljud i bilar på grund av detta, exempelvis när hjullagret på bilarna gått sönder. Inte hört det förrän bilarna låter som en helikopter, haha. Även när jag är tät som i förkylning eller pollenallergi så påverkar detta mig. För då går hela hörseln ner i sin allmänhet.
Ett framträdande jag gjorde kanske år 2006 på gatufest i Härnösand.
Vården har ändå lyckats bra trots sitt enorma snedsteg. De har gjort att hörseln är så pass bra att jag klarar mig utan hörselapparater. Jag hör ljud och jag hör musik. Jag har inte ens tinnitus.
Detta gör att jag är en ljudmissbrukare. När jag inte kommunicerar med andra människor så är musik eller annat som låter ett måste. Bara för jag älskar’t! Jag har lyckats även hålla på med musik i många år. Aldrig på professionell nivå men ändå gått musikinriktad skola under tre år. Fick då uppträda en hel del, vilket har varit svinkul!
Idag sjunger jag bara för skojs skull och för att sjunga är läkande för själen. Jag har upptäckt att sjunga är ett perfekt verktyg för mig att hantera starka känslor på. Både glada som jobbiga känslor. Det ger mig balans.
Innan ladugården brann ned så lyssnade jag på extremt mycket ljudböcker i de flesta genrer. Lyssnade på ca 4-6 böcker i veckan. Nu sedan branden i februari har jag kanske gått igenom 3 totalt böcker. Men har insett senaste att spänningsromaner är tyvärr något som inte går att lyssna på. Utan nu kan jag bara lyssna på feel good romaner. Spänningsromanerna är just nu lite för komplicerade i mitt redan överfulla huvud för att kunna klura ut vilka som mördar eller inte och då är det bara jobbigt att lyssna på.
Alla mina fyrfota vänner av James Herriot är del två i serien ”I vår herres hage”
Just nu matar jag igenom serien ”I vår herres hage”, som även finns som serie på SVT play.
Serien handlar om att vara veterinär på 30-40-talet i Yorkshire. Nu vet jag inte hur TV-serien är utformad men böckerna i sig ganska roliga. Kan känna igen mig så mycket dels för hur djur beter sig då det är en ganska stor av mitt liv men jag kan även känna med mig så oerhört att jobba inom ett serviceyrke. Denna ständiga känsla av att tillfredsställa kunder så de blir nöjda men samtidigt att man vet hur fel de egentligen har. Så det är mycket skratt och medkännande när jag lyssnar på dessa. Rekommenderas varmt!
Men sedan branden så väljer jag fortfarande att lyssna på musik 9 av 10 gånger. Musiken är kanske det viktigaste elementet i mitt liv. Bland annat för kunna sjunga till. Men även för att musik förmedlar.
T.ex. Emil Assergårds ”Helvete”, som för övrigt är verkligen min favoritlåt sedan den släpptes för ett år sedan. Den förmedlar att släppa taget om narcissister/psykopater. Utan att gå in på för mycket på detaljer kan jag säga att jag känner med i varje ord i denna låt.
Och sedan har vi fantastiska Jax som förmedlar så mycket fantastiska feministiska åsikter på ett humoristiskt sätt. Denna låten nedan hur Victoria Secret är egentligen en gammal snubbe i Ohio.
Sedan så behöver allt inte vara så politiskt utan bara stämningsfullt som t.ex Sofie Svensson & dom där’s nya låt Puls.
Samma gäller Emil Assersgårds Hundra Hundra. Bara så stämningsfull och mysig!
Sedan har vi musik som bara är ren humor, typ Thomas Järvheden. Den kategorin är rätt stor i min favoritlista också. Man måste ha lite humor i vardagen när den är tung som den är. Balans som det så fint heter.
Jag känner som sagt sådan enorm tacksamhet för att kunna höra igen. Det är en fantastisk känsla att verkligen få njuta av musik på riktigt. Eller ja, nu vet jag inte om andra gör det på låtsas men de kanske inte är lika tacksamma för ha möjligheten att kunna höra.
I söndags när jag åkte ut till stallet vid 14-tiden så upptäckte jag att vaxpropparna var mer rejäla denna gång så jag valde att stanna kvar ett tag igårkväll i stallet. Vid 20-tiden går jag och ena delägaren till Odina och upptäcker att hon har tappat propparna ännu en gång. Vet inte hur många gånger denna häst har lurat oss, rättare sagt konstant att det varit på G. Så vi väljer att åka hem för natten.
Senare vid 23-tiden går sista delägaren ut och kikar på Odina. Då upptäcker hon att det läcker ut vit mjölk denna gång. Med rådfrågan från veterinär får vi svaret att fölet kommer inom 24 timmar. Okej, lite panik, alla utom jag skulle upp och jobba dagen efter. Så det var självfallet jag som skulle fölvaka inatt.
Ja, man är ju ingen fena på att sova i vanliga fall vilket något jag ofta har nämnt i vloggarna jag gjort på youtube. Sömnen har i sin helhet kraschat sedan vår ladugårdsbrand i februari nu dessutom. Och på det väntar man på något så spännande som detta, ja då är det olidligt med sömnen. Trots det valde jag ändå ha en timer på var 15:e minut. Ganska lugn natt i sin helhet. Man såg att Odina vandrade väldigt mycket och grävde en del i hagen. Hon valde även att stå på platser hon inte har stått tidigare nätter. Lite värkarbete har man sett men det är något vi även sett andra nätter, så man vill inte hype:a i onödan.
Men 04:41 på måndagen skrevs det i chatten att vår backup-tjej i kameran hade noterat att nu var det dags. Jag hade lyckats alltså sovit i någon minut och inte riktigt reagera förrän det skrevs. Tre minuter senare ligger hon och krystar och jag kastar mig upp in i bilen.
Tråkigt nog missade jag självaste fölningen på plats, men hade den andra delägaren som var på plats på telefon under tiden så då kunde man ändå slappna av. Hon fick däremot hjälpa lille fölet ut lite grann. Han var, precis som Odinas förra föl, ganska stor.
Hingstföl -23 e: Firecracker Du Vallon u: Ivarsodina
Vad fick vi då? 04:51 kom en perfekt liten hingst! Det är Odinas fjärde föl, men detta var hennes första hingst! För vår del är det vårt andra föl (och en av varje kön då såklart). Dock känns det oerhört ovant att kalla fölis för han/honom, för när vi hade vårt förra föl, Vittra, så var det en hon. Det är så inprintat att man fortfarande av farten säger hon. Men det är tur att han ännu inte är så lättkränkt!
Nu är det bara att komma på ett namn till den lille rackaren. Det kommer nog med tiden!
Ni minns väl att jag skrev i september att vi hade betäckt Odina igen och att vi ska få ett nytt föl?
Nu har det snart gått 11 månader sedan betäckningen och vi är bara några dagar till dagen D. Fölvakan är i full huggning då man räknar att fölet kan vara färdigbakad redan 20 dagar innan beräknat datum. Idag är det 12 dagar till beräknat datum. Vittra, det förra fölet, kom ca 1-2 dagar innan, minns inte hundra.
Går inte att ta någon fin bild på Odina om hon inte har ätit och när hon har ätit – så syns det att hon har ätit. 😂
Dock är det mycket som tyder att det är nära nu även om det är 12 dagar kvar.
Bäckenbanden har släppt.
Juvret är fyllt.
Vaxpropparna (kanske kristaller?) kommer och går.
Gnuggar med svansen mot allt i sin lösdrift och hage konstant.
Mycket förvärkar.
Slidan är slapp och svullen.
Så man försöker nu ha koll i stort sett hela tiden. Sitter med min iPad bredvid mig konstant med övervakningskamerorna påslagna. Det är egentligen bara när jag är på jobbet som jag inte har kameran i gång. Sömnbristen börjar dock tränga sig på och jag har börjat blivit lite beroende av energidryck igen. Men snart är detta över hoppas jag, så man kan återgå till det normala igen.
Och vi måste även i samband med detta inlägg bara ta denna fantastiska bild på Odinas mage från grodperspektivet! Hur rolig är den inte? Den är dessutom väldigt söt för man ser den lilla vita fläck hon har bakom frambenen. Odina hade varit i våra ägor i ca ett halvår innan jag upptäckte fläcken. Förresten det finns en ännu bättre historia med detta underverk till bild om ni kollar här nedan!
The masterpiece of photograph hamnade visst med i originalbilden! Så hysteriskt roligt när jag tänkte att jag hade världens plan för bilden och så dyker ens egen näbb med! Kan säga att jag dog en smula. Tur att det finns redigeringsprogram som kan bara trolla bort ens nuna bara sådär på fem sekunder.
