Världens bästa kurator

Idag blir första gången jag är ensam på riktigt efter branden. Eller ja, barnen är hemma idag tack och lov!
Tack gode gud, så har min dag varit hektisk med massa möten att hålla mig till och mitt i alla möten fick jag hunden på rymmen hemmavid. Tack och lov hann jag bara hem så hade hon kommit hem igen.

Idag gjorde jag något jag både längtat till och våndats över – åkt till stallet för första gången sedan branden.
Och ja, känslorna svallade över kan man säga. Både att jag är så glad över att de inte bodde hos mig och att Snyggingen är världens bästa kurator! Tacksamhet över att jag har dem kvar.
Men känslorna av sorg till djuren som omkom i branden var också överhängande. Känslan av att ta i päls och borsta är jämnlik med getterna. Och det är så sorgligt, men tänker att allt kommer att vara lättare för varje gång jag är där.

Så idag testade jag endast Snyggingen, då jag hade både tidsbrist men även att jag visste inte där och då om jag skulle klara av båda hästarna. Så i sin helhet gick det mesta bra i stallet. Och därför tänker jag att det även borde gå med Odina imorgon.

Ni vet, jag känner lite som man brukar säga i hästvärlden att ramlar man av hästen är det bästa att bara hopp upp på hästen genast igen för att mota bort rädslan. Jag tror att väntar jag ut för länge med hästarna trots min rädsla så finns risken att jag ballar ur helt och hållet.
Jag har redan haft ett uppehåll på 13-14 år i mitt liv och jag vill inte göra det igen! Så på’t imorn igen…

Continue Reading

Vi ska ha föl igen!

Efter en sommar och höst som varit minst sagt uppbokad till max så har försöket att börja finna tilliten till att sitta upp på Odina igen!
Så igår testade jag sitta upp på henne igen. Denna gång barbacka och med ett sidepullträns (det vill säga bettlöst). I sin helhet gick det bra. Så fort jag kom upp på ryggen började hon trava men det gick att bromsa nästintill på en gång. Vilket är mycket skönt – jag gillar nämligen bettlöst bäst! Men bettlöst är inte alltid verksamt i bromsen, så det var skönt att få det bekräftat att det gick att bromsa utan bett!

Men man märker väldigt väl att de som ridit henne vid tidigare tillfällen har inte varit snäll i sin ridning. Vi hittade en video där en tidigare ryttare smattrade på fint med piska, tryckte med sporrar samt bromsade kraftigt med bettet samtidigt när Odina endast var 3 år gammal. Vad ger det egentligen när man ger dubbla signaler? Broms med bettet samtidigt som man med full kareta försöker få hästen framåt med sporrar och piska. Såklart, blir det så fel.

Så allt handlar om tillit nu när hon rids. Så fort jag begärde för mycket – vilket igår var att hon skulle trava lite – började hon halvstegra. Så tråkigt att folk med utan kunskap har förstört så mycket för henne. För egentligen ser man att när det är på hennes villkor tycker hon att det är kul egentligen. Öronen framåt och nyfiken med lugna och harmoniska steg.

Vår fina kallblodstravare Ivarsodina (folkmun Odina).

Men över till att prata om något ännu roligare!
Trots att tanken från början var att det inte skulle bli några fler föl så kunde vi inte hålla oss borta från tanken ändå! Utan i somras fick Odina, under sin brunst, åka till Shiregården i Djäkneboda och träffa den vackra tinkern Firecracker Du Vallon. Googla gärna på namnet – han är gudomligt vacker!

Tinkerhingsten Firecracker Du Vallon från ShireGården

Vi valde Firecracker för han var den med det bästa psyket, bra storlek samt att han kan ge silvriga avkommor. Det sista var såklart bara grädden på moset. Utan vårt primära var såklart ett bra psyke, dels för att vi vill att fölet ska ha ett bra psyke men även att det skulle vara en snäll i hingst i och med att det var Odinas första naturliga betäckning (hon är betäckt tidigare endast via insemination).

Firecracker och Odinas blivande föl!

Nu nyligen har vi fått bekräftat att Odina är nu dräktig. Så ca den 12:e juni blir vi förmodligen hästmormor igen! Hurra!

Continue Reading