Betessläpp på Morlunda

I helgen var jag och M på betessläpp i Överklinten på Morlunda lantbruk för att kolla när korna skulle få komma ut för betessäsongen.

Som ni vet, jobbar jag själv inom lantbruk med inriktning på mjölkproduktion. Dock missade jag årets betessläpp på den gården jag jobbar på för vi gjorde en vaccination på korna i samband med betessläppet. Så jag stod inne i båset med mjölkroboten och styrde dörrarna och en efter en ko fick springa ut på betet efter sin lilla pina.
Och betongväggarna inne i båset till roboten är lika höga som mig så jag såg knappt något när de fick sina små glädjeskutt ut. Såg någon enstaka korumpa skaka upp och ned om jag lyckades få tid för någon annan ko som var för långsam in i roboten.

Dessutom hade M aldrig varit på ett kosläpp, så som den lantatös jag är så måste man självklart visa något sådant.

Man fick också gå runt i deras nybyggda ladugård och kolla hur det såg ut därinne. Och mäkta imponerad är man även om den inte är allt för olik den jag jobbar i som också är relativt nybyggd.
Överallt hade de satt upp små skyltar som förklarade vad de hade för syfte med alla avdelningar till korna (och rekryteringar).
Och självklart hade de en massa söta kalvar att vilja ta hem.

Och mitt lilla hästhjärta smälte såklart för det fina frieserfölet de hade. Var en jättemysig individ och ett oerhört smart drag att miljöträna den lille med okända människor.

Norrmejerier bjöd på bullar och mjölk till alla som kom. Väldig mysig gest!

Continue Reading

Ingen utbrändhet efter årets pass

Det har varit tyst här återigen. Den största anledningen är att jag har haft en så kallad monstervecka på mitt avbytarjobb (mjölkgård). Det vill säga att jag har varit ensam på plats i 7 dagar med alla larm och vad det innebär.
Kan tyckas låta gnälligt men för mig som inte är van, kan bli lite lätt uttröttad av att vara i den miljön så intensivt. Kan inte sägas för ofta – alla som jobbar inom jordbruk, jag blir så mäkta imponerad av er!

Men summa sumarum kan jag säga att jag faktiskt inte är så uttröttad som jag var t.ex. efter förra årets pass, som var utformat lika.
Jag är så oerhört tacksam för det, men det skrämmer mig samtidigt något fruktansvärt för det har tagit mig ett år att inse hur nära jag var på att bli utbränd igen.

Som sagt så har jag nu två år i rad fått 7 dagar helt själv på plats – eller ja, sker katastrof finnes såklart andra, men i övrigt helt själv.
Redan på torsdagen förra året var jag så slut att jag hade nervryckningar i hela ansiktet dygnet runt. I år ingenting.
Efter jag hade gått av den veckan förra året sov jag i princip hela tiden under några veckors tid förutom när jag gjorde Snyggingen som stod hos mig då eller hade andra typer av ”uppdrag”. Redan dagen efter i år var jag ut och gjorde massa roliga saker, t.ex plockade bär och svamp.
Förra året svimmade jag dessutom i famnen på en veterinär i samband av en undersökning av en häst någon vecka senare. Känns väldigt långt borta just nu kan jag säga.

Jag är nu väldigt tacksam över att jag mår bättre i år än då. Då kan man även tycka i år även varit ett tufft år med bland annat branden som varit tuff för vår familj.
Allt berättar man inte på internet och förra året hände det så sjukt mycket grejer. Bland annat bara veckan före monsterveckan så gick min farfar bort. Så jag gick in på detta pass med en sorg såklart också plus allt annat som sker runt omkring konstant.

Som sagt så mår jag bättre i år. Och jag längtar till nästa pass redan nu, även jag förstår att det kommer ta ett tag till, då min dagar för denna månad lär vara förbrukad.
Likaväl som jag har saknat hästarna galet mycket under dessa dagar (fixar hästpassning som oftast när jag jobbar där) så saknar jag redan att pussa pannan på min favoritko, 828:an.
Fast man får se upp, för som bilden ovan visar så är hon lika duktig på att pussa tillbaka, vilket kan svida lite då en kotunga är väldigt sträv! Min läpp var avdomnad i typ 20 minuter efter detta tillfälle.
Trodde aldrig innan jag börja jobba med kor att man skulle fästa sig vid någon specifik individ när det var så många djur man hade hand om samtidigt. Men tji fick jag, hon har tagit mitt hjärta med storm!

Continue Reading