Inridning – Malin Tarvainen

Vi ska ha föl igen!

Efter en sommar och höst som varit minst sagt uppbokad till max så har försöket att börja finna tilliten till att sitta upp på Odina igen!
Så igår testade jag sitta upp på henne igen. Denna gång barbacka och med ett sidepullträns (det vill säga bettlöst). I sin helhet gick det bra. Så fort jag kom upp på ryggen började hon trava men det gick att bromsa nästintill på en gång. Vilket är mycket skönt – jag gillar nämligen bettlöst bäst! Men bettlöst är inte alltid verksamt i bromsen, så det var skönt att få det bekräftat att det gick att bromsa utan bett!

Men man märker väldigt väl att de som ridit henne vid tidigare tillfällen har inte varit snäll i sin ridning. Vi hittade en video där en tidigare ryttare smattrade på fint med piska, tryckte med sporrar samt bromsade kraftigt med bettet samtidigt när Odina endast var 3 år gammal. Vad ger det egentligen när man ger dubbla signaler? Broms med bettet samtidigt som man med full kareta försöker få hästen framåt med sporrar och piska. Såklart, blir det så fel.

Så allt handlar om tillit nu när hon rids. Så fort jag begärde för mycket – vilket igår var att hon skulle trava lite – började hon halvstegra. Så tråkigt att folk med utan kunskap har förstört så mycket för henne. För egentligen ser man att när det är på hennes villkor tycker hon att det är kul egentligen. Öronen framåt och nyfiken med lugna och harmoniska steg.

Vår fina kallblodstravare Ivarsodina (folkmun Odina).

Men över till att prata om något ännu roligare!
Trots att tanken från början var att det inte skulle bli några fler föl så kunde vi inte hålla oss borta från tanken ändå! Utan i somras fick Odina, under sin brunst, åka till Shiregården i Djäkneboda och träffa den vackra tinkern Firecracker Du Vallon. Googla gärna på namnet – han är gudomligt vacker!

Tinkerhingsten Firecracker Du Vallon från ShireGården

Vi valde Firecracker för han var den med det bästa psyket, bra storlek samt att han kan ge silvriga avkommor. Det sista var såklart bara grädden på moset. Utan vårt primära var såklart ett bra psyke, dels för att vi vill att fölet ska ha ett bra psyke men även att det skulle vara en snäll i hingst i och med att det var Odinas första naturliga betäckning (hon är betäckt tidigare endast via insemination).

Nu nyligen har vi fått bekräftat att Odina är nu dräktig. Så ca den 12:e juni blir vi förmodligen hästmormor igen! Hurra!

Mina första uppsittningar på Odina

Mycket hinner hända på så kort tid att det är omöjligt att få ner allt i skrift om man inte helt enkelt skriver jämt eller väljer göra en roman. Inget av det finns utrymme för tidsmässigt för mig just nu.

Men tycker helt klart det som är mest värt att nämna är att ÄNTLIGEN har tagit tummen ur och satt mig upp Odina. Jag har längtat efter det så oerhört sedan vi skaffade henne, men hon var högdräktig när vi hämtade hem henne. Det kändes inte särskilt schysst att rida henne det första man gjorde, när man dessutom vet att hon har inte blivit riden på de senaste 4 åren.

Först kände jag mig oerhört nervös, inte för att jag egentligen haft den extrema känslan att hon skulle vara farlig, utan för vi har haft kontakt med en gammal ryttare till Odina som sagt att hon ska vara galen. Har även sett en film där hon ska både ha sparkat bakut och halvt stegra med ryttare på. Hon hade visserligen inte bästa förutsättningarna i den videon, där man såg både att hon skulle drivas framåt genom skänklar och piska men samtidigt bromsas med mun och sits. Vem skulle inte bli förvirrad då?

Så nu har jag suttit upp två gånger där jag kör bebissteg bara för att hon ska förstå att jag vill försöka förstå henne och hennes signaler. Så nästintill en ”inridning”.
Första gången i endast skritt. Det gick väldigt bra. Testade endast start och broms och lite lätta svängar. Håller till bara i hagen för att fölet ska hålla sig på sin kant. Kände tydligt att hon var väldigt tveksam, men tillät mig ändå sitta på henne utan krusiduller. Blir så himla glad och stolt över att hon känner den tilliten!

Andra gången körde jag ungefär samma till att börja med för att man inte bara råkade ha tur första gången. Hon var fortfarande tveksam men lät mig göra det jag ville. Testade även efter en stund att trava och man kände hur hon inte var riktigt lika bekväm med det. Körde ändå med långa tyglar och lät henne förstå att jag kommer inte pressa genom att sparka utan mest kommunikation med ljud.
Även under detta pass testade jag med skänklar, vilket hon var väldigt lyhörd med. Imponerande lyckades jag göra en skänkelvikning, vilket jag inte hade förväntat mig på en gammal travare.

Har ännu inte planerat när och vad nästa pass ska bli. Utan man får ta det dag för dag i en lugn takt, det känns som om detta kan man inte skynda fram i onödan.