Jag har nog världens bästa umgängeskrets! Häromdagen fick jag ett samtal av min fina extrafamilj där de berättade att dem och min familj har lagt ihop för att jag ska få gå på ridskola en termin. Hur underbara är de inte?

Det känns såklart pirrigt då jag slutade på ridskolan i Härnösand för snart 20 år sedan. Däremot hade jag mitt egna islandshäststo (bildan ovan) fram till jag var 15 år.
Jag slutade helt enkelt på grund utav att ridsporten var för mycket prestige och jag själv hade inte den ambitionen att varken tävla eller jobba med hästar i framtiden.

Däremot hade jag något år innan fått hem Blá från Island och kunde därför fortsätta rida på heltid, trots mitt avbrott i ridskolan. Dessutom är det stor skillnad på att rida islandshästar och (förlåt för uttrycket) ”vanliga” hästar och kände att utbytet passade inte där och då.

När jag var 15 år blev vi tvungen att ta bort Blá på grund av sjukdom.
Därefter tog det 14 år innan jag tog tag i att börja med hästar regelbundet igen. Det var då jag började med min fd. medkörarponny Pärlan, som jag numera inte träffar då avståndet blev för långt i samband med flytten till gården. Nu har jag nya hästar och ta hand om på närmare håll, tack och lov!

Så imorgon är det dags att hoppa upp i sadeln igen på riktigt. Undra om man ens minns hälften av allt? Hur man sitter m.m tror jag sitter i ryggmärgen men alla ord som volt, halvvolt och dyligt. Måste nog sitta och småplugga ikväll och se om jag kommer ihåg någonting. Men kul ska det bli!