Oberäkneligt mycket tid

Halloj i stugan!

Den senaste veckan har verkligen varit kaaaaos! Har verkligen fått lappa minut för minut för att få hela tillvaron och gå runt utan att stressa ihjäl mig. Vilket vore synd med tanke på att jag nyss blev av med min sjukskrivning från ångesttillståndet som var en påverkan av just stress.

Vad har jag gjort denna vecka som gått?

  • Hunnit åka och titta på två olika platser som skulle kunna vara potentiella nya boende. Varav ett av dem bokade om för att även se huset inuti! Har även hunnit lägga ett bud på en fastighet.
  • Haft möte med banken.
  • Haft andra personliga möten.
  • Köpt en säng åt Sally.
  • Sålt hennes gamla säng.
  • Gjort en spirometri (lungtest) för att kolla att jag inte har fått någon påverkan av mitt jobb på salongen. Ingen påverkan alls, yay, som vanligt det vill säga!
  • Bytt sovrum igen. Vilket betyder att tre rum fick en omrokad här hemma.
  • Jobbat på salongen med kunder.
  • Pluggat en massor!

Något som jag inte hade förväntat mig skulle ta så mycket tid var själva studerandet! Visst, jag visste att man behövde avsätta väldigt mycket tid för just det, det är trots allt en 100% utbildning.
I vanliga fall har jag ganska lätt för att läsa fort och kunna utföra uppgifter på ett ganska hanterbart sätt. Det som jag däremot hade inte räknat med är alla timmar man skulle sitta och titta på videos, främst inom fotobiten. Jag har alltid varit den störande personen i mina klasser som alltid suckat åt ”åh nej, är det film IGEN?”. Och när jag i vanliga fall lyssnar på ljudbok och poddar brukar jag speeda upp hastigheten då jag annars tycker folk sällan kommer till saken.
Så när man ska försöka gå igenom videofiler och kan inte kontrollera hastigheten tar det såklart mer tid än vad jag beräknat tidigare. Tur det är roliga ämnen i alla fall, så det väger upp i slutändan.

Continue Reading

Snart ett år sedan vårt hyreskontrakt sades upp

Snart har de gått ett år sedan vår förra hyresägare sa upp vårt kontrakt till huset vi bodde i då.
Det var en dag som skapade stor panik och vi kom i ett överlevnadsstadie.

Vi hittade vårt nuvarande hus och var och tittade på huset samma kväll som vi fick beskedet. Mer om detta kan ni läsa här.

Så hur känner vi så här ett år senare?

  • Det är ett fantastiskt hus! Litet som blir energisnålt med bra planlösning så alla har möjlighet till varsitt sovrum + att nu när vi renoverade upp gillestugan så har vi ett ytterligare rum, så nu har vi även ett kontor.
    Allt var i princip nyrenoverat vilket har gjort att man har kunnat landa bra i chocken efteråt för att slippa renovera själv.
  • Vi har jättefina grannar, som är jättetrevliga och väldigt lätta och ha med att göra.
  • Det är lättsamt att ta sig iväg trots att vi bor ”på landet” då det är en asfalterad väg i närheten som skottas väl på vintern. Dessutom med kort pendlingsavstånd till Umeå. Vilket ha varit toppen när vi båda jobbar inne i Umeå.
  • Det är en fantastisk plats då man har den oerhört vackra vyn ner mot skogen med kvällssol. Dessutom att vi hade förmånen att det fanns redan ett hönshus när vi flyttade hit när vi funderat på höns i flera års tid!
    Dessutom med de vackra stenmurarna runt om hela gården som sätter en vacker karaktär på platsen.

Trots allt detta känner vi att när vi sökte vårt slutgiltiga hem så var det mer under överlevnadsinstinkten vi valde vårt hem. Vilket är tyvärr väldigt sorgligt, då kanske vi inte valde vad vi egentligen hade valt i slutändan.
Så jag tänker inte hymla. Vi söker det rätta boendet, där vi vill bli gamla och allt det där. Men när vi hittar det, det vet man aldrig. Kan ske snart, kan ske om flera år. För denna gång kommer vi vara väldigt kräsna för att det verkligen ska bli rätt nästa gång! ? Jag älskar ändå där jag bor så länge, så vi får se när det sker.

Continue Reading