Vissa dagar blir jag så trött på rosacean. Man orkar knappt sminka sig för man känner sig ful, finnig och eländig ändå.

Hittade en gammal bild från innan det bröt ut i närbild på bland de värsta områdena jag har idag.

Saknar mitt ansikte utan sår, hudflagor, röd hy och finnar. Vill vara hel, ren och fin igen. Varken utan kliande och svidande ibland till och med smärtande. Jag ska egentligen inte klaga allt för mycket, jag har ändå en väldigt lindrig form av rosacea så länge jag smörjer in mig, äter rätt och inte stressar.

Varför uppskattar man aldrig något innan det försvinner för en?