Från fästing till hund

Det är snart 9 månader sedan vi fick hem vår hund Djidji.
Vid det laget hade hon ganska stor övervikt som vi i familjen har lagt mycket energi och tid på.

Första åtgärden vi gjorde var att hon fick upportionerat med foder 4 gånger om dagen istället för fri tillgång som hon hade tidigare efter rekommendationer på foderpåsen.
Sedan har hon sakta fått gå promenader. Inte ens lek från början utan endast korta men många promenader.

<- December 2022 – Augusti 2023 ->

Nu går det att leka med tanten. Hon är ändå 7 år så hon är inte galet lekfull.
Och från att bara kunnat gå typ 100-200 meters promenader tar vi nu ca 3-4 km per promenad. Vilket har varit nyttigt för oss båda två.
Som en kompis sa häromdagen – hon ser inte ut som en fästing längre!

Det är rätt så tillfredställande att få se djur komma i sin rätta form. Det är inte första gången som jag har bantat ner ett djur som är kraftigt överviktig.

Finaste Tove som jag var fodervärd åt på den tiden tillsammans med en annan tjej lyckades vi få ner drastiskt (typ några 100 kg, kommer ej ihåg exakt hur mycket).
Tyvärr, har Tove numera vandrat över regnbågsbron över till Trapalanda. Hon är en saknad indvid ❤️

Continue Reading

Ska börja på ridskola igen

Jag har nog världens bästa umgängeskrets! Häromdagen fick jag ett samtal av min fina extrafamilj där de berättade att dem och min familj har lagt ihop för att jag ska få gå på ridskola en termin. Hur underbara är de inte?

Malin Tarvainen som tonåring som sitter på sin islandshäst som heter Blá.
Jag, ca 11 år, inför en testtävling inom gångarter för islandshästar, med mitt egna sto Blá.

Det känns såklart pirrigt då jag slutade på ridskolan i Härnösand för snart 20 år sedan. Däremot hade jag mitt egna islandshäststo (bildan ovan) fram till jag var 15 år.
Jag slutade helt enkelt på grund utav att ridsporten var för mycket prestige och jag själv hade inte den ambitionen att varken tävla eller jobba med hästar i framtiden.

Däremot hade jag något år innan fått hem Blá från Island och kunde därför fortsätta rida på heltid, trots mitt avbrott i ridskolan. Dessutom är det stor skillnad på att rida islandshästar och (förlåt för uttrycket) ”vanliga” hästar och kände att utbytet passade inte där och då.

Jag och min fd. medkörarponny Pärlan.

När jag var 15 år blev vi tvungen att ta bort Blá på grund av sjukdom.
Därefter tog det 14 år innan jag tog tag i att börja med hästar regelbundet igen.
Det var då jag började med min fd. medkörarponny Pärlan, som jag numera inte träffar då avståndet blev för långt i samband med flytten till gården. Nu har jag nya hästar och ta hand om på närmare håll, tack och lov!

Malin Tarvainen leendes in i kameran tillsammans med ponnyn Helios.
Jag och min nya medkörarponny, Helios.

Så imorgon är det dags att hoppa upp i sadeln igen på riktigt. Undra om man ens minns hälften av allt? Hur man sitter m.m tror jag sitter i ryggmärgen men alla ord som volt, halvvolt och dyligt. Måste nog sitta och småplugga ikväll och se om jag kommer ihåg någonting. Men kul ska det bli!

Continue Reading