Vem är jag? Och vem är du?

Hej alla nya (och gamla) följare!

Ser titt som tätt att nya kommentarer från personer som jag inte sett har kommenterat här tidigare. Vill till att börja med säga ett varmt välkommen hit till min blogg. Och här får ni en presentation om mig:

  • Malin Tarvainen heter jag.
  • Jag fyller 30 år nästa vecka så kan snart kalla mig medelålders.
  • Lever tillsammans med min make N och våra två barn Sally, 11 år och Kitty, 7 år.
  • Äger lite djur: 5 hönor och 1 tupp, 2 kaniner och 2 katter. Men är även medkörare till en ponny.
  • Bor på landsbygden i ett hus byggt år 1959 i orten Bygdeå (Västerbotten).
  • Jag har i år 2020, sett det fina med att odla sin egen mat.
  • Är en kreativ människa och har ett tålamod som heter duga, vilket gör att jag kan göra rätt pilliga saker trots att jag är darrhänt. Jag tycker om att lägga pärlplattor, sticka, virka, måla, och skapa allmänt.
  • Bero på kreativitet, så jobbar jag på Umeås största nagelsalong som nagelterapeut sedan 5 år tillbaka.
  • Kallar mig stolt feminist. Då jag tror på allas lika värde därav även så ställer mig inom kroppspositivism.
  • Jag har även mål att försöka leva ett mer minimalistiskt liv och håller därför på att rensa en hel del i mitt hem för tillfället. Går även inom mer hållbarhet som också är en strävan jag har.

Några frågor på det?

Nu undrar jag vem DU är? Vad heter du? Bor? Djur? Sysselsättning? Tell me!

Continue Reading

Första gympasset sedan förkylningen

Godmorgon mina sköna!

Livet vänder för många just nu i tvära kast. Så även mina bokningar! Så igår hade jag möjligheten att få ta min premiärsväng till gymmet!
Sådan befrielse! Jag kände mig verkligen hemma igen. Dock valde jag att verkligen gå försiktigt fram och hade bara lätta vikter. Gäller att gå försiktigt fram för att inte framkalla någon ny skit.
Det som var lite sorgligt var att alla mina pensionärer var som puts väck nu i Coronatider. Saknar er! Sedan att jag var helt själv i övrigt under stora delar av vistelsen i sig var en märklig känsla. Lite känslan av att jag kom in dit på ett förbjudet sätt.

Denna flaska var mitt vapen under hela passet igår. Gäller att vara duktig med rengörandet av maskinerna (vilket jag ändå är i vanliga fall) och nu matade jag också på med handspriten som fanns på plats.

Visst, jag har hunnit blivit lite plufsigare sedan jag blev sjuk. Men samtidigt, mitt fokus har egentligen aldrig varit att sträva efter en smal kropp. Det har mest varit att få igång träningen, för jag vet att jag mår så grymt bra av den. Och tadaaaa! Ett steg på vägen i alla fall!

Continue Reading