Snabbsummering

Det händer så mycket just nu. Tänker att jag kommer förbi en sväng och ska göra en snabb update. Själv tycker man inget händer. Men under tidens gång när jag skrivit detta inser jag att en hel del har hänt trots allt.

Vi har skaffat getter igen.
Innan branden hade vi 12 stycken lappgetter och varit nu utan sedan dess. Så nu har vi skaffat oss fyra stycken getkillingar som nu är drygt 3 mån och utav Svensk lantras. Fyra fantastiska individer som hälsar på en varje gång man kommer ut. Ren lycka är det mest beskrivande just nu.


Vi har fått ett gäng finska lantrashöns-kycklingar från en följare. Så nu har vi dessa 13 plus våra fem ifrån våra blandrashöns.

Kitty har fått nya kaniner. Två systrar som är blandras mellan Velvet loop och dvärgvädur. Hur söta och goa som helst. Också helt underbara individer!


Fölet som fortfarande är namnlös växer så det knakar. Väldigt lugn och harmonisk.

Nu har vi äntligen dessutom hämtat hem en Subaru igen. Blir perfekt till vintern när fyrhjulsdriften är mer eller mindre ett krav.

Det har hunnit vara en regnig midsommar också.

Sally har fått nya naglar i lite diskretare touch.

Jag har testat göra rabarberbubbel åter igen. Mycket gott!

Dock ett väldigt tryck i flaskan i år i igen. Förra årets flaskor exploderade tyvärr. Årets har bara extremt mycket sprut helt enkelt.

Man har äntligen kommit och hämtat subarun som smälte i branden. Så den sista pusselbiten i det scenariot är nu borta.

En massa delar kom lastat strax innan midsommar för att bygga rundbågehallar.

Vi har börjat bygga ny väg upp till gården för att inte få den extremt branta backen under vintertid.

Snyggis har fått kommit ut på sommarbetet.

Har även hunnit vara på en begravning för finaste Solan.

Vi har även äntligen blivit med traktor, en MF135.

Jag har blivit med nya glasögon.

Även fixat nya tropiska naglar.

Påbörjat bygget av rundbågehallarna under 5 dagar. Vilket var en rejäl pärs. Var helt slut ett par dagar därefter.

Lille fölis har fått sig ett flugpannband och är obeskrivligt söt i det!

Äntligen investerat mig i en vagn att dra runt vatten över gården med i stället för att bära allt vatten var jag än ska gå.

Sist men inte minst så har Snyggingen fått sig ett färgglatt täcke som vi nu hoppas att håller helt under en låååång tid framöver.

Continue Reading

Ny bil, ny vy, testat eld och lukta get

Alltså vilka hektiska dagar jag har haft sedan senaste blogginlägget. Inte mycket tid för att bara vara i mina egna känslor. Vilket har varit mycket skönt men känner att i samband med det har bloggen fått sacka efter.
Jag skriver oftast blogginläggen när jag inte kan somna för jag har insett att bara få skriva gör att sömnen kommer till mig. Så jag kan känna mig tvärpigg innan jag öppnar datorn och fram till att jag har tryckt på knappen ”publicera inlägg”. Samma sekund som jag gör det somnar jag nästan med fingrarna på tangentbordet.
Så bloggen har blivit min form av terapi.

Det finns två olika vägar att ta för att komma till oss och vanligtvis tar jag den ena nu under vintertid då det är ett måste med fyrhjulsdriven bil den andra vägen. Vi brukar kalla den för ravinen för det är en djup dal där i stort sett alla fastnar vintertid om det är fel väderlek ute.
Och som jag skrev i inlägget om branden så gick inte min Subaru att rädda. Bara det är en sådan sorg, ingen skönhet men jämarns vad jag har gillat den bilen!

I vilket fall som helst, när ena dottern ringde mig i torsdags och sa att vår hund Djidji var på rymmen och hon misstänkte att hon var ute på storvägen så fick jag så lov att ta den andra vägen. Vilken chock det var att se ladugården från den vinkeln. Det är som några grannar har sagt att hela landskapsvyn har förändrats. Från det hållet ser det verkligen ut som en krigszon!
Jag tog en bild från barnens busshållplats för att jämföra som ni kan se på bilden ovan. Den nedre bilden tog min dotter Kitty två dagar innan branden, för att hon tyckte det var så vacker himmel den morgonen och hon hade lämnat sin telefon hemma. Den övre bilden tog jag i fredags när vi väntade på bussen.

Ja, helt plötsligt ser (vad andra har sagt om vår gård) den maffiga gården så fjuttig ut. Det ryktas om att en tidigare ägare en gång i tiden har valt att riva en intilliggande gård för att vår gård skulle se större ut. Men det är som det är.

Igår var vi upp till Luleå och hämtade min ”nya” bil. Höhö, jätteny kan man knappast kalla den, utan bara 34 år gammal. Så varje bil jag har skaffat mig de senaste åren blir bara äldre och äldre. Men nu kan jag återgå till jobbet igen. Vill ju inte ha en värstingdyr bil när jag jobbar inom koladugården. Den kommer lukta en del som ni förstår. Men nu tar jag mig fram i alla fall och bilen i sig verkar fräsch och helt fungerande. Det känns toppen!

Jag har även denna helg utsatt mig några gånger för kontrollerad eld. Och det känns faktiskt helt okej! Har svårt för mysfaktorn men får inga ”bad issues”. Då tycker jag levande ljus har varit mer triggande än en brasa i kamin eller i grillring som jag har testat på i helgen.

Något som varit mer triggande är dessa vantar på bilden ovan som jag hittade då mina som jag haft sedan branden var borta. De luktade jättemycket get. Så känslan av att de funnits blev påtagligt. Saknar dem små liven så…

Continue Reading

Världens bästa kurator

Idag blir första gången jag är ensam på riktigt efter branden. Eller ja, barnen är hemma idag tack och lov!
Tack gode gud, så har min dag varit hektisk med massa möten att hålla mig till och mitt i alla möten fick jag hunden på rymmen hemmavid. Tack och lov hann jag bara hem så hade hon kommit hem igen.

Idag gjorde jag något jag både längtat till och våndats över – åkt till stallet för första gången sedan branden.
Och ja, känslorna svallade över kan man säga. Både att jag är så glad över att de inte bodde hos mig och att Snyggingen är världens bästa kurator! Tacksamhet över att jag har dem kvar.
Men känslorna av sorg till djuren som omkom i branden var också överhängande. Känslan av att ta i päls och borsta är jämnlik med getterna. Och det är så sorgligt, men tänker att allt kommer att vara lättare för varje gång jag är där.

Så idag testade jag endast Snyggingen, då jag hade både tidsbrist men även att jag visste inte där och då om jag skulle klara av båda hästarna. Så i sin helhet gick det mesta bra i stallet. Och därför tänker jag att det även borde gå med Odina imorgon.

Ni vet, jag känner lite som man brukar säga i hästvärlden att ramlar man av hästen är det bästa att bara hopp upp på hästen genast igen för att mota bort rädslan. Jag tror att väntar jag ut för länge med hästarna trots min rädsla så finns risken att jag ballar ur helt och hållet.
Jag har redan haft ett uppehåll på 13-14 år i mitt liv och jag vill inte göra det igen! Så på’t imorn igen…

Continue Reading

Att publicera via mobilen?

Men alltså hur dålig kan man vara på att uppdatera egentligen?

Så nu blir att testa att skriva via mobilen och se vad man får för resultat.  Är man en gammal stofil som alltid skrivit via dator så känns det nästan oheligt att skriva med telefonen. Men kan det ge en mer kontinuerlig uppdatering så kan det vara värt att modernisera sig lite.

Men en liten uppdatering kan ju inte skada tänker jag. Och vi kan börja med att snön har kommit till Norrland! Inget åh herrejösses väder men vitt är det ute i alla fall och det är inte fy skam!

Liten tråkig grej är att om en vecka åker vårt lilla föl Vittra till sin nya familj. Inget konstigt med det egentligen men det är ändå vår förstfödda som ska få flytta hemifrån. Men jag vet att hon kommer få det toppen dit hon ska flytta så det känns betryggande!

Men en fantastisk nyhet är att jag och Nicklas har fått äran att få våra första (levande) killingar här på gården. Våra lappgetter Jiri och Ronja har fått varsin getkilling som har  samma pappa som är vår före detta afrikanska dvärgbock Elof. Så killingarna är blandraser mellan lappget och afrikansk dvärgget. De är så söta så man vet inte riktigt vart man ska ta vägen.

Nu är det bara tre getter kvar som troligtvis är dräktiga. Varav en som jag tror är minst en månad bort. Men så himla kul med småttingar så man skulle kunna ha ett helt dagis, haha!

Continue Reading

Någonstans tappade jag bort mig själv

Någonstans glömde jag bort mig själv i några månader och till slut hamnade jag här igen. Så HEJ!

Stora delen varför jag nu återvänder efter drygt en halvårs tystnad är för att jag försökte mig på ett tag att skapa igång en blogg på Tarva gård. Fick tyvärr idétorka med detsamma just för att man har för många hjärnspöken. Sedan har allt bara runnit ur händerna på mig.
Men nu är jag här igen, åter på min egen plattform igen. Nu ska jag inte skaffa mig själv några måsten eller andra typer av krav då jag genomgår just nu en period där jag nästintill är utbränd. Jag vill inte ha några fler skuldkänslor. Så det kommer jag be om ursäkt på förhand för att det kan verkar något hattigt i antal inlägg och hur de kan vara upplagda.
Denna blogg kommer endast vara för att få ur min kreativa sida för skrivandet och för dokumentering.

Men vi kan återgå till var jag är livet idag.

  • Jag är kvar på mitt ”nya jobb” som jag nämnde i detta inlägg. Det vill säga som avbytare på en mjölkgård. Trivs som fisken i vattnet!
  • Vår djur just nu är 8 getter (Ralf, Elof, Kruse, Kaffe, Thora, Nonno, Jiri och Baby face), två minigrisar (Alex och Sigge), två kaniner (Kurt och Mimmi), 5 ankor (namnlösa allihopa), ca 30 höns (vissa namngivna och vissa namnlösa) och tre katter (Wille, Dixie och Saida).
  • Det enda sociala mediet som använts frekvent under denna period är vår youtubekanal. Snart är vi äntligen i den gyllene siffran 1000 prenumeranter, endast drygt 30 stycken kvar!
  • Jag håller fortfarande på med hästar och håller hårt i Snyggingen! Men utöver honom skaffade jag tillsammans med ett par vänner ett dräktigt kallblodssto som fick sin lilla fölunge den 27/4. Så just nu har jag hand om 3 stycken hästar. Så himla roligt!
Wild Fortuna (Fortuna eller fölis som hon kallas i folkmun)
u: Ivarsodina
e: Mörtverdt Jerkeld
ue: Bork Odin

Ja, det var lite kort och gott. 🙂 Nu är det dags att självrehabilitera och ta vara på mig själv och att skriva något i bloggen är ett stort steg i den riktning för min del.

Väl mött till nästa gång!

Continue Reading