När jag växte upp på 90-talet hade vi en granne som skaffade en minigris. Denna gris hette Leo och var en fantastisk individ. Varje dag efter skolan stannade jag och min syster och hälsade på Leo. Sedan dess har jag varit fäst vid grisar.
Därför kändes det helt självklart att tacka ja, när vi fick erbjudandet att få ta över två bröder. Inte helt rätt i tiden men så välkommen ändå. Dessa två är fantastiska individer med så mycket personlighet. Hyfsat väldresserade är de också. Vi brukar ha haft de lösa ute på åkern någon timme varje kväll för att de skulle få böka och äta fritt när de var som varmast ute. Och oftast kom de hem när man bara ropade ”kom, kom” eller ”kom då grisarna”.
I videon här ovan filmades i samband med att vi hämtade hem grisarna. Både jag och Nicklas pratade om att skaffa grisar redan när vi flyttade hemifrån vintern 2007. Men på den tiden bodde vi i lägenhet på 3:e våningen och vi kände att där och då var inte tiden inne. Så det var fantastiskt att bli tillfrågade om vi fick ta över dessa herrar och få äntligen testa vår gamla dröm!
Just nu har våra höns utegångsförbud. Jättetråkigt i alla syften för jag älskar att se hur se pickar runt i trädgården och hur de sandbadar och solar. Jag ser dessutom varje gång jag går in i hönshuset hur de står startredo för att ta sig ut. Och så måste jag neka dem det. Det känns lite hemskt.
Jag och kycklingen Harald när han endast var 1 dag gammal.
Men det finns något hemskare öde för dem, döden. Det är de rovdjurstider som är just nu när mörkret sakta faller sig in mer och mer. Vi blev tyvärr av med vår kära kyckling Harald som då endast var 8 veckor gammal, då räven var på besök förra veckan. Mycket tråkigt då han var en av de potentiella tupparna vi skulle ha haft kvar då jag tyckte att han redan hade ett fint tuppbeteende samt att han var en av de tamare utav den hönskullen. Tur ändå så har vi fortfarande 3 tuppar kvar, Hagrid, Frans Ferdinand och Pingu. Nu lutar det åt att Pingu är den vi kommer köra på helt och hållet.
Från vänster bruna hönan Tjockisen, svarta tuppen Hagrid, ljusa tuppen Harald, den mörka tuppen med grått bröst bakom heter Pingu och bakom honom står hönorna Gunnel och Maritta. Alla är av rasen Hedemora (ej genbank).
Nu har säkrat upp matförrådet åt getterna i vinter.
Våra balar utan för kortsidan av ladugården.
Det är en fantastisk känsla att veta att vi har vårt eget hö från vår egna mark. Vi har ännu ingen traktor så tack och lov har vi fina grannar i närheten som hjälpte oss att båda slå gräset, bala höet samt att få upp de för vår gigantiska backe som man aldrig hade kunnat rulla upp dessa för. Dessutom lyckades de ta dem så nära ingången som möjligt, vilket gör att vi kommer klara oss mycket bättre än att hämta på långt håll!
Geten Gerda
I och med att det är vårt första år med de flesta djur och gården, så ska det bli spännande och se om balförrådet räcker eller om vi fått ett väldigt överskott av balar.
Något som är roligt att höra är vad många tror att balar heter – främst när de är små eller om man som jag gillar att sätta nya ord på saker redan finns. Jag har dock aldrig varit sådan som satt eget namn tyvärr på balar men favoriter jag har tidigare hört är:
Jag trodde ett tag på riktigt att denna dag skulle aldrig existera. Och jag har varit grymt osäker på om detta är rätt beslut. Men nu är jag här, sista dagen på Nail Design School.
Min arbetsstation på Nail Design School i från min vy.
Av tidigare nämnda anledning om det varit rätt beslut så har jag inte gått ut med detta tidigare, i alla fall på internet. Såklart, är mina kunder underrättade att jag slutar. Men nu är vi här på denna dag då jag gör mina sista kunder på salongen i Umeå.
Jag en solig dag på väg till jobbet.
Det är en helt overklig känsla och jag har varit deprimerad till och från. Att vara nagelterapeut är en form av min identitet. Ett fantastiskt yrke som gett mig ett stort utrymme för min kreativa sida. Nu har dock min kropp sagt ifrån och det är verkligen ohållbart. Min rygg gör så ofattbart ont i samband med arbetsdagar så pass att jag inte klarat av att sitta rakt i bilen på vägen hem. Även grinat hemma vissa kvällar av smärta. Jag trodde att min kropp var otränad och skulle svara bättre när jag började rida. Icke sa Nicke.
Min arbetsstation från kundens vy.
Jag vill tacka mina kunder enormt för denna tid som har gett mig så mycket mer än bara utförandet av naglarna. Mina kunder har gett mig en enorm kunskap om ditten och datten genom åren. Allt från tips inom hudvård, NPF-diagnoser, tragedier, glädjestunder, odling och städning. Jag har under dessa 6 år inte haft behovet utav att läsa nyheter då jag alltid fått all fakta till mig inom kort. Ni är guld värda! Kommer sakna er!❤
Mina naglar jag hade för något år sedan.
Sedan får vi absolut glömma det bästa teamet – hela arbetslaget på Nail Design School. Ni är absolut den största anledningen att jag inte lämnat mycket tidigare. En fantastisk grupp som ger en fantastisk arbetsmiljö. Ni står alltid upp för alla i alla lägen. Ni delar med er av era tips som gör att vi alla i gruppen har kunnat utvecklas till det bättre hela tiden. Ni är fantastiska och även er kommer jag sakna massor! ❤
Nu kan man väl ändå säga officiellt att hösten är på ingång? Barnens skola började igår och i morse när vi vaknade så fick vi en liten smärre chock när temperaturen ute var nästan nere vid 0 sträcket! Hurr och burr!
Morgonens temperatur. Första frosten kom i natt!
Jag har nog också tagit sommarlov från bloggen. Nu är det dags att ta tag i den igen nu när det är höst och vanliga rutiner skall återinföras! Jag tänker att jag kommer uppdatera lite om sommaren de kommande dagarna.
Jag när jag plockade rödvinbär tidigare i somras.
Dagens to do är att åka och köpa en ny tvättmaskin då vår tvättstuga äntligen börjar komma på plats! Vi hade dock redan en splitterny tvättmaskin, men då vi var lite klantiga när vi köpte den så blev den för bred för att få in genom dörren.
Något jag missat att nämna är våra nyaste tillskott här på Tarva Gård, Gerda och Ralf!
Bocken RalfGeten Gerda
Som ni ser på bilderna här ovan så har vi skaffat oss getter! Så mycket illa vi har hört om detta djurslag, men än så länge älskar vi dem.
I vilket fall som helst är de i rasen afrikanska dvärgsgetter, det vill säga att det är små getter. I videon här nedan kan ni se när vi hämtade getterna.
En av helgens planer är nu att vi ska bygga deras sommarhage.
Jag har börjat vlogga en del nu när det är rätt mycket att göra utomhus. I videon här ovan så berättar jag varför jag vill rädda daggmaskar. Vi får även titta till en höna som inte mått toppen. Jag monterar även upp växthuset som fått vila i garaget hela vintern. Hoppas ni vill titta!
Jag har nog världens bästa umgängeskrets! Häromdagen fick jag ett samtal av min fina extrafamilj där de berättade att dem och min familj har lagt ihop för att jag ska få gå på ridskola en termin. Hur underbara är de inte?
Jag, ca 11 år, inför en testtävling inom gångarter för islandshästar, med mitt egna sto Blá.
Det känns såklart pirrigt då jag slutade på ridskolan i Härnösand för snart 20 år sedan. Däremot hade jag mitt egna islandshäststo (bildan ovan) fram till jag var 15 år. Jag slutade helt enkelt på grund utav att ridsporten var för mycket prestige och jag själv hade inte den ambitionen att varken tävla eller jobba med hästar i framtiden.
Däremot hade jag något år innan fått hem Blá från Island och kunde därför fortsätta rida på heltid, trots mitt avbrott i ridskolan. Dessutom är det stor skillnad på att rida islandshästar och (förlåt för uttrycket) ”vanliga” hästar och kände att utbytet passade inte där och då.
Jag och min fd. medkörarponny Pärlan.
När jag var 15 år blev vi tvungen att ta bort Blá på grund av sjukdom. Därefter tog det 14 år innan jag tog tag i att börja med hästar regelbundet igen. Det var då jag började med min fd. medkörarponny Pärlan, som jag numera inte träffar då avståndet blev för långt i samband med flytten till gården. Nu har jag nya hästar och ta hand om på närmare håll, tack och lov!
Jag och min nya medkörarponny, Helios.
Så imorgon är det dags att hoppa upp i sadeln igen på riktigt. Undra om man ens minns hälften av allt? Hur man sitter m.m tror jag sitter i ryggmärgen men alla ord som volt, halvvolt och dyligt. Måste nog sitta och småplugga ikväll och se om jag kommer ihåg någonting. Men kul ska det bli!
Hoppas ni alla fick en härlig nyår oavsett hur ni valde att fira den. Själv valde jag att fira med familjen ganska lugnt. Själv är vi inga som brukar skjuta upp några raketer så vi körde på det gamla vanliga och sno titten av grannar som ids lägga pengar på sådant.
Kände däremot att jag ville uppdatera en sak som glömdes med i summeringen av 2020. Det var att i samband med att Pelle rymde och vi flyttade – skaffade en annan kanin som sällskap åt Kurt. Så nu har en vi en liten tjej som är en blandning av vädur och lejonhuvad kanin. Barnen har döpt henne till Mimmi.
Sista dagen på årets slut. Kan ju inte bli bättre? Mitt år har dalat upp och ner en massa, så en hel del fantastiska förgyllda glimtar som vår gård men även djupa avgrunder som bland annat som alla vet så kom Corona. Så här kommer min summering:
Vi började året med att misslyckas med sådan där risballong. Vi hade fyra och bara en kom upp någorlunda.
Vi var på namngivning för Samuel.
Familjen Tarvainen fick även bli inbjuden till Annies 30 års dag.
Jag och Nicklas började smida lite planer inför sociala medier och börja samarbeta. Detta året var även det år vi valde att byta inriktning till lantliv på hans förra kanal som är nu Tarva Gårds kanal. Vi har hunnit byta namn två gånger bara i år på kanalen.
Mitt första år där jag sådde från frö till skörd! Jag har fått ett nytt intresse för livet.
Jag började gymma igen och levde livet. Tyvärr slutade det i samband med Coronan.
Nicklas fick operera sin ena hand för karpaltunnelsyndrom.
Sista riktiga utgången innan coronan kom var i Sundsvall tillsamman med våra fina vänner Tobbe och Chimmy. Jag och Chimmy kärade ner oss i Mario Kart på O’learys. Lustiga var att vi tvärsäkra här att coronan skulle inte drabba oss. Tji fick vi.
Försökte få ihop Kurt och Pelle. Vi fick aldrig till det. Pelle rymde sedan under hösten ur sin bur och har därefter aldrig kommit hem.
Vi byggde hönsgården för att kunna skaffa våra första höns.
Vi blev tvungen att ta farväl till Lillebror. Bland det jobbigaste under hela året.
Fixade pallkragar till odlingen. Lär inte bli så mycket fler pallkragar nästa säsong.
Hela året kantades med psykisk ohälsa – företaget som fick en törn i samband med corona. Blev halvt utbränd och blev tvungen att vara halvtidssjukskriven för första gången i mitt liv i 2 månader.
Vi fick hem våra höns.
Och tuppen fick flytta in en vecka senare.
Var på en begravning, dock inte för coronan.
Skaffade ett litet budgetväxthus…
… som rasade efter några dagar.
Skaffade mig en bokashi.
Skaffade mig ett tunnelväxthus istället.
Skaffade Dixie som sällskap till Wille.
Renoverade gillestugan.
Började plugga om sociala medier en termin. Bland det bästa jag gjort!
Fyllde 30 år och fick en kamera i födelsedagspresent som än har använts alldeles för lite på grund av tidsbrist.
Plockade blåbär.
Köpte en gård!
Sålde vårt gamla hus.
Sagt upp med Pärlan, också en utav de svårare beslut jag gjort i år.
Dock inte helt utan hästliv utan hälsar på denna herre bland annat lite då och då tillsammans med ett kallblod.
Så med detta vill jag önska er alla ett gott ditt år, för jag ska ha ett gott mitt år! 💕
