Har varit en liten lätt paus just nu. Gäller att andas nu när det händer saker hela tiden. Bland annat skadade hästar och en begravning inom väldigt kort tid.
Vi har haft lite problem på senaste med rovfåglar. Vi fick bland annat två stycken tuppar tagna av någon rovfågel. Mest troligt en örn eller ett ormvråk. Örnen cirkulerade här en hel del under de dagarna tupparna försvann och ormvråket har även bosatt sig här i närheten då jag ser den så gott som dagligen på vår gatlykta ner mot vägen. Lite läskigt, men de är ju också djur och har sina behov.
Så just nu bor ankorna tillfälligt hos hönsen då deras nuvarande hus, som är en gammal hästtransport, blir bastuhet nu när det fortfarande varit varmt under dagarna. Ormvråket verkar inte vilja flytta heller så då får de fint bo där tills det blivit svalare ut och blir mindre farligt att vara ute.
Nu verkar det ändå som om vi har givit bort ankornas hästtransport till grisarna så vi får helt enkelt se hur det fortskrider. 😀 Fortsättning följer som det så fint heter…
Men alltså, ni vet ju att jag nämnde i mitt förra inlägg om att jag och mina vänner skulle på utflykt. Än vill jag inte 100 säga vad det var vi gjorde, men kan säga att det var vackert och mycket ståtligt. Kan även säga att det var sjukt inspirerande och nu vill jag ha typ 100 hästar. Kan ni gissa vad vi gjorde? En sneakpeak är att troligtvis om ca två veckor sker det grejer!
Snyggis har i alla fall fått byta hage till Odina och lilla fölis hage. Med inspiration av andra insåg vi att det kan vara bra för fölet att få ha någon annan häst än mamma Odina som uppfostrar henne. Vår bästa kandiat just där och då fick bli Snyggingen. Lite ärrad efter ihopsläppet men i sin helhet lugnt i hagen sedan dess.
Jag är så mör i min kropp just nu. Var och jobbade (på mjölkgården) igår och hade som i stort sett alltid delad tur. Så första passet gick så himla bra och hann sjukt mycket på kort tid.
Tänkte att jag hade jättemycket tid över och åkte ut till stallet. Väl där lyckades jag få ut Snyggingen som jag inte lyckats fått ut ur hagen på flera dagar. Självklart måste man utmana ödet då med en ridtur. I sin helhet gick ridturen bra. Ja, eller ni kan se vad jag hade för anteckningar på min Equilab:
Haha, ja ni ser. Det var en spännande ritt trots allt!
Och sedan när jag väl kom tillbaka till jobbet ville inte korna följa med mig hem. Så jagade kor i TVÅ timmar innan jag fick hjälp med dem in. Samlade in en hel del steg igår och tålamodet tröt lite på slutet av dagen. Det var en lååååång dag!
Idag blir en spännande dag! Vill inte spoila för mycket men ska iväg med mina vänner en sväng och kika på något mycket roligt. Kanske kan nämna om det inom kort.
Mycket hinner hända på så kort tid att det är omöjligt att få ner allt i skrift om man inte helt enkelt skriver jämt eller väljer göra en roman. Inget av det finns utrymme för tidsmässigt för mig just nu.
Men tycker helt klart det som är mest värt att nämna är att ÄNTLIGEN har tagit tummen ur och satt mig upp Odina. Jag har längtat efter det så oerhört sedan vi skaffade henne, men hon var högdräktig när vi hämtade hem henne. Det kändes inte särskilt schysst att rida henne det första man gjorde, när man dessutom vet att hon har inte blivit riden på de senaste 4 åren.
Först kände jag mig oerhört nervös, inte för att jag egentligen haft den extrema känslan att hon skulle vara farlig, utan för vi har haft kontakt med en gammal ryttare till Odina som sagt att hon ska vara galen. Har även sett en film där hon ska både ha sparkat bakut och halvt stegra med ryttare på. Hon hade visserligen inte bästa förutsättningarna i den videon, där man såg både att hon skulle drivas framåt genom skänklar och piska men samtidigt bromsas med mun och sits. Vem skulle inte bli förvirrad då?
Så nu har jag suttit upp två gånger där jag kör bebissteg bara för att hon ska förstå att jag vill försöka förstå henne och hennes signaler. Så nästintill en ”inridning”. Första gången i endast skritt. Det gick väldigt bra. Testade endast start och broms och lite lätta svängar. Håller till bara i hagen för att fölet ska hålla sig på sin kant. Kände tydligt att hon var väldigt tveksam, men tillät mig ändå sitta på henne utan krusiduller. Blir så himla glad och stolt över att hon känner den tilliten!
Andra gången körde jag ungefär samma till att börja med för att man inte bara råkade ha tur första gången. Hon var fortfarande tveksam men lät mig göra det jag ville. Testade även efter en stund att trava och man kände hur hon inte var riktigt lika bekväm med det. Körde ändå med långa tyglar och lät henne förstå att jag kommer inte pressa genom att sparka utan mest kommunikation med ljud. Även under detta pass testade jag med skänklar, vilket hon var väldigt lyhörd med. Imponerande lyckades jag göra en skänkelvikning, vilket jag inte hade förväntat mig på en gammal travare.
Har ännu inte planerat när och vad nästa pass ska bli. Utan man får ta det dag för dag i en lugn takt, det känns som om detta kan man inte skynda fram i onödan.
Det är ett helt och hållet fruktansvärt ruskigt väder idag. Inatt vissa stunder vräkte regnet ner hiskeligt så jag kunde knappt sova.
Och äntligen grönskar det så fint i trädgården. Man blir lycklig av alla blommor som sticker fram här och var, både på backen och i buskar!
Var hos en vän igår och vi pratade om denna blomma här ovan. Jag har i hela mitt liv kallat den för röddocka men efter en googling inser jag faktiskt att den heter rödblära. Ja, ni ser man lär sig något nytt varje dag! En klar barndomsfavorit!
Dagens planer är bland annat att ut och hälsa på Snyggingen då han ska ha sin kiropraktor och kolla till honom. Även Odina ska få en titt! Men som ni ser ovan hände det visst en liten olycka i hagen igår. Han hade en fläta i luggen och har lyckats fastna med den så han har visst slitit av den. Så vill höja en aningen finger att ha flätad lugg och man för den risken. Tack och lov, verkar han helt oberörd, trots att han är en känslig kille!
Fick detta sms imorse av N. Så har lite att beta av i helgen. Då ska det förmodligen, om tid, ork och lust finnes , upp med ny växthusplast så odlingen som ska in i växthuset får komma ut! Det kan bli kul!
Ännu ett djur som föll oss i knäna i somras var myskankor. Även det har vi varit inne på redan vid inflyttningen till gården att skaffa ankor av något slag. Men av olika anledningar, fågelinfluensan bland annat, funkade det inte för oss att skaffa dem just då.
Så här söta var ällingarna när de kom. Okänt hur gamla de var då.
Fast som sagt tidigare i somras hade en bekant träffat på N och berättat att vi var välkommen att hämta ällingar hemma hos henne. Sagt och gjort var han där dagen efter och sedan fick fem små ällingar flytta in.
Än så länge har de inte fått gå ut något och tveksamt om de får det i år. Största anledningen är rovdjuren som hägrar i området. Vi blev som sagt av med vår tupp Harald här för ett tag sedan, läs mer om det här. Har även hört duvhöken i skogen ett antal dagar nu så nu vågar jag inte alls släppa ut dem.
Dagsfärsk bild, snart fyra veckor senare, på en av ällingar som nu börjar vara ankor på riktigt.
Fördelen som jag förstår med ankor är i alla fall att de äter mycket av de jag inte vill ha här på gården. Utöver som gräs och annat som man förväntar att en anka äter så äter de även sniglar, möss/råttor samt ormar. Så jag som är livrädd för ormar kommer känna mig mer trygg till våren när de ska få traska mer fritt och ormsäsongen är i gång igen. Nu är det mesta kruxigaste att lista ut vilka som är ankor och drakar (alltså hanar). Det har jag inte förstått än för de ser likadana ut tycker jag än. Någon som vet skillnaden? Hittar inget vettigt när jag googlar.
När jag växte upp på 90-talet hade vi en granne som skaffade en minigris. Denna gris hette Leo och var en fantastisk individ. Varje dag efter skolan stannade jag och min syster och hälsade på Leo. Sedan dess har jag varit fäst vid grisar.
Därför kändes det helt självklart att tacka ja, när vi fick erbjudandet att få ta över två bröder. Inte helt rätt i tiden men så välkommen ändå. Dessa två är fantastiska individer med så mycket personlighet. Hyfsat väldresserade är de också. Vi brukar ha haft de lösa ute på åkern någon timme varje kväll för att de skulle få böka och äta fritt när de var som varmast ute. Och oftast kom de hem när man bara ropade ”kom, kom” eller ”kom då grisarna”.
I videon här ovan filmades i samband med att vi hämtade hem grisarna. Både jag och Nicklas pratade om att skaffa grisar redan när vi flyttade hemifrån vintern 2007. Men på den tiden bodde vi i lägenhet på 3:e våningen och vi kände att där och då var inte tiden inne. Så det var fantastiskt att bli tillfrågade om vi fick ta över dessa herrar och få äntligen testa vår gamla dröm!
Just nu har våra höns utegångsförbud. Jättetråkigt i alla syften för jag älskar att se hur se pickar runt i trädgården och hur de sandbadar och solar. Jag ser dessutom varje gång jag går in i hönshuset hur de står startredo för att ta sig ut. Och så måste jag neka dem det. Det känns lite hemskt.
Jag och kycklingen Harald när han endast var 1 dag gammal.
Men det finns något hemskare öde för dem, döden. Det är de rovdjurstider som är just nu när mörkret sakta faller sig in mer och mer. Vi blev tyvärr av med vår kära kyckling Harald som då endast var 8 veckor gammal, då räven var på besök förra veckan. Mycket tråkigt då han var en av de potentiella tupparna vi skulle ha haft kvar då jag tyckte att han redan hade ett fint tuppbeteende samt att han var en av de tamare utav den hönskullen. Tur ändå så har vi fortfarande 3 tuppar kvar, Hagrid, Frans Ferdinand och Pingu. Nu lutar det åt att Pingu är den vi kommer köra på helt och hållet.
Från vänster bruna hönan Tjockisen, svarta tuppen Hagrid, ljusa tuppen Harald, den mörka tuppen med grått bröst bakom heter Pingu och bakom honom står hönorna Gunnel och Maritta. Alla är av rasen Hedemora (ej genbank).
Nu har säkrat upp matförrådet åt getterna i vinter.
Våra balar utan för kortsidan av ladugården.
Det är en fantastisk känsla att veta att vi har vårt eget hö från vår egna mark. Vi har ännu ingen traktor så tack och lov har vi fina grannar i närheten som hjälpte oss att båda slå gräset, bala höet samt att få upp de för vår gigantiska backe som man aldrig hade kunnat rulla upp dessa för. Dessutom lyckades de ta dem så nära ingången som möjligt, vilket gör att vi kommer klara oss mycket bättre än att hämta på långt håll!
Geten Gerda
I och med att det är vårt första år med de flesta djur och gården, så ska det bli spännande och se om balförrådet räcker eller om vi fått ett väldigt överskott av balar.
Något som är roligt att höra är vad många tror att balar heter – främst när de är små eller om man som jag gillar att sätta nya ord på saker redan finns. Jag har dock aldrig varit sådan som satt eget namn tyvärr på balar men favoriter jag har tidigare hört är:
Något jag missat att nämna är våra nyaste tillskott här på Tarva Gård, Gerda och Ralf!
Bocken RalfGeten Gerda
Som ni ser på bilderna här ovan så har vi skaffat oss getter! Så mycket illa vi har hört om detta djurslag, men än så länge älskar vi dem.
I vilket fall som helst är de i rasen afrikanska dvärgsgetter, det vill säga att det är små getter. I videon här nedan kan ni se när vi hämtade getterna.
En av helgens planer är nu att vi ska bygga deras sommarhage.
